Det är en sak jag hatar med kvällarna. Alla dessa tankar som susar hit och dit. Jag förstår inte. Dagen kan ha varit helt fantastisk och rolig. Jag kan ha (som ex igår) skrattat så det kom tårar. Ändå bli kvällarna alltid lika deppade och ledsamma. Det gör mig så irriterad. Och så blir det varje kväll. Kan nog inte minnas någon kväll den senaste tiden då jag inte gråtit mig till sömns.

Det är som om det är ett stort fält med negativ energi i mitt sovrum om kvällarna. Jag gillar det inte alls. Vill inte gå och lägga mig ledsen. Men jag har hört att det är huvudet och hjärnans sätt att sortera alla tankar/känslor/upplevelser man varit med om under dagen. Så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig ledsen? Har trots allt inte riktigt ett fulländat liv, ÄNNU.

Är arg och sur på att folk fortfarande inte behandlare mig som en normal. Jag känner mig så himla sjuk när folk ska hålla på och fjäska för mig och ständigt oroa sig för mig/fråga hur jag mår. Okej, gulligt utav er men jag behöver det inte. Fatta. Behöver inte er oro, även fast jag vet att ni bara menar väl.

Men jag blir så ledsen. Varje dag påminns jag ständigt om hur onormal jag är. Bara idag ex, när jag inte var med klassen på idrotten. Tror faktiskt jag skulle kunna få vara med nu egentligen men vågade inte ta det osäkra före det säkra och råka ut i något bråk med någon så därför struntade jag i det. Men det gjorde mig så ledsen och jag gick ifrån skolan med hjärtat i halsgropen. FAN. Låt mig leva livet snart!

Imorgon är det öppet hus i skolan. Då ska jag få träffa sötingen själv .

Nu är äntligen den här långa dagen över och jag sitter framför datorn med en stor kopp te och en skål med russin och mandlar och försöker varva ner. Det har vartit mycket idag för mig. Dock har jag haft kul.

Har spenderat 5½ timme ute i det iskalla vädret. Inte kul alls. Jag hade mycket kläder på mig visst, och frös inte alls om kroppen faktiskt(jag som alltid brukar frysa)men däremot var jag dum och hade glömt fötterna. Så jag höll nästan på att förfrysa mina små fossingar där ett tag. Det var ungefär efter 1 timme det var som värst. Fötterna var så kalla så det gjorde ont, och jag var nära till tårarna flera gånger. Jag och min kompis sa att när vi får en paus då går vi härifrån. Men sedan på något mirakulöst sätt blev plötsligt fötterna kokheta istället och jag orkade fortsätta de resterande timmarna.

Men lite enformigt var det ändå. Tänk er att göra i princip samma sak i 5½ timme. Men det var ändå en erfarenhet jag bär med mig. Och det blev faktiskt riktigt kul i slutet.

Träffade en trevlig man vid namn Mark Levengood. Mycket kul. Det var nog det roligaste med hela dagen. Kul att filma med Mark. Både han och jag frös stjärten av oss i slutet så vi körde en liten dance battle emot varandra för att hålla värmen uppe   .

Godmorgon! Idag är jag uppe med tuppen. Har varit vaken sedan 05.00 imorse och absolut inte kunnat somna om. Anledningen är det jag ska göra idag. Ska ut på äventyr i stora staden med två klasskompisar. Vad vi ska ha för oss kommer ni få se senare, närmare bestämt den 13e december på TV4   .

Det som är mindre roligt är att jag hört att det tydligen ska bli väldigt kallt ute idag. Och jag som hatar kyla. Får klä på mig lager på lager när jag ska ut idag. Sitter här nu med;

strumpbyxor,tights,1 par jeans och 2 par mjukisbyxor plus 2 par t-shirts , 3 par tjocktröjor , 2 koftor och 1 dunjacka. Tror ni jag klarar mig? Hihi. Om jag fryser idag är det helt sjukt. Då är det seriöst något fel på mig. Det jobbiga är bara om jag skulle bli kissnödig under dagen. Behöva ta av sig allting. Det vore ett heltidsjobb bara det.

Men som sagt. Ser fram emot dagen.

Nu insåg jag nyss att jag har typ 1 timme kvar innan det är dags för mig att bege mig hemifrån, med andra ord hade jag kunnat sova 1 timme längre. Men jag är ju som jag är, går upp otroligt mycket tidigare än nödvändigt. Tror alltid det ska ta så lång tid att göra sig iordning men det går ofta snabbare än trott.

Sitter och peppar upp mig själv med lite julkalendrar såhär inför jul. Det är december nästa vecka. Herrejösses!

Vilken gillar ni bäst? Själv ÄLSKAR jag greveholm. Har filmerna hemma och kan varje replik från dem. Men nu sitter jag och ser på Julens hjältar. Någon som minns den?

Lite småmysig sådär.

Bild tagen igår

Vilken otroligt intressant dag jag haft. Eller inte särskilt. Har spenderat halva dagen i skolan där vi hade djurhållning i park. You just gotta love my school with it´s funny and strange subjects, haha. Vilken skola läser om vilda djur och sånt? Inte många skulle jag tro. Men sedan så är min skola lite udda också. Läsa om djur känns mer som en lekstuga än skolarbete. Inte är det särskilt svårt heller. Men jag älskar att vara där. Ska verkligen fortsätta som nu så jag aldrig mer ska behöva hoppa av skolan eller sluta pg.a sjukdom. Aldrig behöva hoppa av skolan igen för att jag blir så sjuk så jag inte orkar fortsätta. Har redan haft mitt halvårs studieuppehåll.-  Det räcker!

Läste som sagt om djur på lektionen och nu är vi inne på fåglar. Så jag har suttit och letat fakta om påfåglar och lite annat. Hör ni hur löjligt det låter. Haha. Men det är kul iallafall. Har också haft min första religionlektion , så kul! Tycker religion är riktigt riktigt kul faktiskt. Hann aldrig påbörja den kursen i vintras/våras eftersom jag blev inlagd på mando. Suck.

Men nu har jag fått hem en fet religionsbok som jag ska lusläsa halva natten :).

Det enda negativa med dagen var snöstormen... Hatar det. Hatar snö. Hatar kyla som får mig att frysa som en liten chihuahua. Hatar hatar hatar. Men älskar dagen förövrigt!

Ta hand om er <3

Idag har jag varit ute på äventyr med en kompis. Vi har hållt igång hela dagen och festat loss ordentligt. Har varit en riktigt givande och rolig dag och jag har träffat på mycket trevligt nytt folk. B.l.a ett par från Umeå och en snygg snygging från Hammarby. Älskar att möta nya människor. Har kommit på att jag faktiskt är en riktigt social jäkel när jag har lust för det. Det var jag inte förr men nu är jag det.

Är riktigt trött så jag ska nog sussa nu.

PUSS

Har funderat ganska mycket angående framtiden. Vad jag vill göra och så. Det finns verkligen en djungel utav saker att göra (märkte jag igår på SACOmässan)och det gjorde min lite förvirrad. Jag trodde jag var säker på vad jag ville men nu är jag inte lika säker längre.

Jag vet iallafall att jag vill bort härifrån. Bort ifrån Stockholm, vad folk än säger. Jag tänker faktiskt vara lite egoitiskt och skita i vad folk har att säga om det. För jag kan inte genomgå hela mitt liv och alltid lyssna på vad de runt omkring mig säker. Det har jag redan gjort för mycket. Jag ska bort ifrån den här staden och alla dåliga/jobbiga minnen som finns här. Har allt för mycket jobbiga minnen ifrån Stockholm som jag aldrig kommer bli av med så då är det bra att flytta till ett nytt ställe och starta ett nytt liv där med enbart bra minnen. För även om livet är bättre nu kommer de dåliga sakerna alltid finnas kvar inom mig. Vissa ställen,saker, dofter, smaker, låtar kommer alltid påminna mig om det dåvarande. Det dåliga.

Mina planer/drömmar är en flytt. Först vill jag bege mig ner till Göteborg. Plugga marinbiologi tror jag. Sedan vill jag sikta på att bege mig ut till andra varmare breddgrader. Har siktet inställt på  antingen USA eller Australien. Eller varför inte båda? Sen ska jag göra fler volontärjobb i Afrika , det är ett som är säkert. Älskar Afrika allt för mycket för att inte komma tillbaka dit.

Ingen djävul får sätta stopp för mina framtidsplaner!

Jag är glad. Stolt över mig själv. Var på möte för någon dag sedan i skolan med rektorn/mentor plus några till och det bestämdes att nu äntligen får jag börja gå heltid i skolan. Vara med mina klasskompisar på alla lektioner. Slipper komma och gå fram/tillbaka som en studsboll och behöva få frågor som; vilken lektion kommer du komma på härnäst? Nu kan jag vara som alla andra. Få känna mig normal och det känns super. För jag känner mig ju precis som alla andra nu också. Inte så att jag känner mig jättesjuk längre direkt. Men det är väl bara en bra sak?

Sitter och taggar inför ikväll nu. Några i min klass har som projektarbete att de ska ha en temakväll om typ hajar tror jag(ja, eller något i den stilen)och som den fina och vänliga klasskambrat som jag är ställer jag såklart upp och kommer dit. Och imorgon ska vi på SACOmässa, a.k.a studentmässa. Var på den förra året med och hade skitskoj, men nu får jag gå en gång igen. Lycko mig. Fast jag tror iofs redan jag vet vad jag vill efter skolan ändå. Har siktet inställt på stora saker långt bort. Sedan om det blir som jag vill får man se i framtiden.

Tjing tjing!

Tänkte svara på några frågor som någon mailade mig för ett tag sedan.

Hur mår du idag?

Det är rätt okej för tillfället. Sedan så kommer det ju ibland alltid dagar då man mår skit och inte har lust med någonting men på det stora hela mår jag bra.

Får du någon behandling just nu?

Jag går på mando för tillfället. Är inte där så ofta längre men har en behandlare som jag åker dit och pratar med regelbundet.

Hur länge har du varit inlagd totalt?

Beror på hur man menar med inlagd. Om du menar dygnet runt vård så är det (om man räknar med alla år) sammanlagt lite över 1 år kanske. Sedan har jag vart på ställen där man bara har vart där på dagarna, s.k dadvård.

I och med att du var så ung när du blev sjuk, hur blev du behandlad då? Blev du inlagd, hur reagerade din familj osv?

Först när folk verkligen började märka av det var jag 10 och det var under ett sommarlov då jag var hos min farmor. Det var nog då det verkligen började "märkas", både psykiskt och fysiskt och jag kommer ihåg att farmor var på mig som bara den om det. Hon blev väldigt arg på mig och vi bråkade mycket den sommaren. Hon visste väl inte hur hon skulle hantera sin oro?

Eftersom jag var så ung vid dethär tillfället och alla tyckte det var så pass allvarligt så blev jag inlagd på sjukhus direkt med dygnet runt övervakning. Jag varken åt eller drack och levde under en period på näringsdropp och sondning. Jag uppfattade alla runt omkring mig som väldigt sura och irriterade. Fick höra många ord om att jag "var löjlig" osv..

Vilket ställe har hjälpt dig mest?

Definitivt mando där jag går nu. De är ju trots allt specialister på det dom gör. Psykhemmet dit jag kom när jag var 10-11 hjälpte inte ett dugg mer än att de fick upp min vikt till en acceptabel nivå.

Vad vill du bli när du blir stor?

Förut ville jag alltid bli vetrinär men den drömmen har nog runnit ur sanden nu. Jag vill ändå jobba med djur på något sätt, kanske bli marinbiolog eller liknande eller så vill jag jobba med film/tv.

Berätta något kul om dig själv

Jag kan sjunga med stängd mun, haha!

Vad gör du helst en ledig dag?

Ligger framför tv:n och kollar på någon riktigt bra film eller sticker ut med en kompis till något mysigt fik.

=)