Guu vad jag är tråkig. Förlåt folket!

Har haft påsklov och nu är skolan igång igen. Det är bara ca 1½ månad kvar tills studenten nu. Känns så sjukt konstigt, men samtidigt så kul och efterlängtat. Gissa om jag kommer vara glad den dagen? Gladare student kommer ingen kunna hitta. Det är ta mig tusan dags för mig nu. Dags att gå vidare. Efter ett extraår i skolan börjar jag tröttna lite. Jag vill gå vidare med någonting nytt. På fredag har vi möttpåtagning. Känner hur pirret i kroppen börjar komma.

Hela tiden fram tills studenten nu kommer gå så himla snabbt känner jag. Och det är massa roliga saker som händer de kommande veckorna. Massa saker i skolan, studiebesök hit och dit och massa saker på det privata planet. Fikadejter med olika folk och annat skoj. Och ibörjan av juni, innan min student, ska jag ner till Göteborg igen för att hälsa på samtliga människor på Universeum    och fira min kusin som också tar sin student då. Som sagt, en rolig tid väntar.

Orolig inför mando dock. Känner på mig att de kommer höra av sig inom en ganska snar framtid och ush jag mår illa bara av att tänka på det. Var så himla längesedan jag var i kontakt med dem nu. Det känns bara som en jobbig börda att vara där. Behöver det inte alls. Har stått på mina stadiga ben, nästan helt ensam sedan januari och det funkar. Men jag får väl iallafall ringa min behandlare och snacka ut eller något. Tror faktiskt han kommer bli rätt ledsen på mig om jag bara skulle strunta i honom sådär.

Puss på er!

Tiden rinner iväg så snabbt.

Insåg igår helt plötsligt att det redan har gått ett år nu. Ett år sedan jag blev intagen på mandos heldygnsvård igen med en kropp som höll på att totalt kolappsa och ge upp. Urkassa blodvärden, njurar och lever som kunde gett upp i vilken sekund som helst och ett hjärta som nästan slutat slå. Ätstörningar är verkligen inte att leka med mina vänner. Fyfan vad jag har utsatt min kropp för, och mina närstående.

Jag minns tydligt hur allting var då för ett år sedan. Hur jag nästan hade gett upp hoppet. Ville gärna låtsas att jag var stark men innerst inne var jag allt annat än stark. Förstår inte hur jag orkade hålla ut de sista månaderna om jag ska vara ärlig.

   Jag har inte riktigt insett förns nu, när jag såg denna bild hemma hos min kusin, hur otroligt dålig jag blev. Synd det. Min käke brukar inte synas sådär tydligt. Var ute på långpromenad där uppe hos morfar medan de andra satt inne och åt smörgåstårta.

  Den här är ännu värre. Sitter ute och solar vid sjön hos morfar. Jag mådde så dåligt här. Inga ord kan riktigt beskriva. Så deppad och ledsen. Jag bara gick och väntade på att saker och ting skulle bli bättre, men själv gjorde jag inga som helst försök till att förbättra någonting.

Som tur är så går allting(nästan)att fixa. Det är ett år sedan det här och jag försöker lägga allt bakom mig. Det är mitt förflutna. Ska också förbli mitt förflutna. Jag har så sjukt mycket drömmar och planer framför mig och jag tänkter inte låta någon ätstörning stå i vägen för de drömmarna. Det höll på att döda mig då och jag tänker inte låta det få göra det igen.

      Jag ser lite mer liv i ögonen.

Det har tagit sin lilla tid, men jag tror jag har börjat landa här hemma nu. Jag har känt mig så tom på sista tiden. Brukar lätt bli så för mig när jag är med om väldigt bra saker. Jag fastnar lätt i den där känslan och den platsen. Exakt som jag gjorde med Namibiaresan 2009. Efter att ha kommit hem därifrån var det som om mitt huvud slutade fungera de första veckorna. Jag var fysiskt där men huvudet var någon helt annan stans och jag blev väldigt deprimerad den första tiden därhemma. Det kände som att jag inte hörde hemma. Tror jag hade det lite för bra helt enkelt. Namibia är ju svårt att återvända till men Göteborg ligger ju mycket närmare och jag ska faktiskt tillbaka redan i början av Juni.

Jag har påsklov nu och har redan massor med saker inbokade. Skojj iofs, jag är ganska rastlös utav mig och skulle aldrig kunna sitta och bara vara. Någon dag kanske men aldrig en hel vecka sådär.  Idag har jag legat ute och solat i det härliga solskenet samtidigt som jag försökt pluggat lite. Ganska misslyckat.

Imorgon ska jag träffa en underbar vän jag inte sett sedan vid nyår ungefär. Ska bli kul.

Hörs!

Kan ju börja skriva lite om lite olika saker. Det finns så mycket så jag måste dela upp det. Praktiken på Universeum var iallafall en utav de bästa sakerna som hänt mig. Jag har förändrats så mycket under den tiden, blivit en helt ny människa och lärt mig så mycket saker, både om mig själv och om annat.

Djuren;

Fiskarna och hajarna
De är ju alla sina marina vattendjur som Universeum är mest känt för. Jag var ganska mycket inne i akvariehallen där de flesta finns. Fick stå och putsa många akvarium och mata mycket olika fiskar. Kunde inte ett skvatt om fisk innnan den här tiden men min handledare fick mig att sitta hela dagar och studera de olika arterna i de största akvarierna så efter en tid lärde jag mig arterna.
Det var ändå intressant, med tanke på att jag aldrig jobbat med fiskar förut. Tråkigt kanske vissa tänker eftersom man inte får röra dem men det behövdes liksom inte. Min handledare hade en liten fisk som hon hade matat upp sedan den var en liten bebis och den här fisken fick jag som "min egna" som jag fick gå och kolla till och mata vardagligen. Supersöt var den och jag fick döpa den innan jag åkte därifrån.

Sedan fick jag vara med och mata hajarna.Det var supercoolt! En otrolig upplevelse. Man sätter maten på långa tångar, sticker ner dem till hajarna och låter de fånga bytet.

Glufse
Glufse är en skäggdopping som kommit till Universeum via en forskningsinstutition. Han har vuxit upp hemma hos en forskare i hennes badkar och är relativt tam mot människor. Han lever helt ensam på Universeum och honom har jag fått mata mycket och hålla guidningar om. Han är söt söt söt. När man kommer fram till honom och viftar med handen börjar han "flörta" med en och snygga till sig.

Reptiler och groddjur
Det finns även en stor regnskog på Universeum där de lever många reptiler och groddjur. Här fick jag göra mycket, allt ifrån rengöring till att få vara med och avmaska grodor. Det var intressant och jag lärde mig mycket. Vissa djur var dock för giftiga så de fick jag inte handskas med.

Apor

Det fanns även apor i regnskogen och de fäste jag mig vid direkt. Var med och matade dem mycket samt släppte in och tog ut dem varje dag. Att få stå och mata dem var en utav de coolaste och mest underbara saker jag någonsin gjort. Åh vad de var mysiga! Fick även vara med på operation utav en apa.

Ska strax till skolan så jag skriver mer senare.

Every good things has to come to an end. Min praktikperiod är över imorgon. Har haft så himla underbart. 5 helt otroliga veckor och jag har lärt mig så mycket. Har vuxit som människa mer än jag gjort under de senaste åren. Kommer sakna Universeum enormt. Mitt andrahem ju. Får försöka flörta in mig med chefen om sommarjobb i sommar. En sak är iallafall säker, jag SKA tillbaka dit i framtiden. En del av mitt hjärta kommer alltid slå för det stället. En del av mitt hjärta kommer ALLTID tillhöra Universeum.

Detaljer och sånt har jag inte tid att berätta om nu. Sitter i ett allrum och skriver eftersom min bärbara dator fortfarande är pannkaka. Jag och teknik funkar inte så bra ihop har jag kommit på. Så detaljer och bilder kommer upp om några dagar. Har inte lyckats ta så många bilder men lite får ni iallafall.

Nu blir det snart tv;n och sedan sängen. Har haft en lång och ansträngande dag och är trött.

PUSS!