Jag har känt mig ganska deppig sedan studenten. Ganska tom. Det känns lite som att allting är över nu och som att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv längre. Visst har jag drömmar och kanske även några framtidsplaner men de är så fruktansvärt långt fram i tiden. Vi snackar 5-10 år. Den långa tiden orkar jag inte vänta. Jag är otålig, vill veta vad som ska hända med mitt liv inom den närmsta tiden. Inom det närmsta året, halvåret, månaderna. Jag vill ha någonting att se fram emot som är nära i tiden. Som läget är nu så vet jag verkligen ingenting. Har ingen blekaste aning om jag ens en gång kommer komma in på någon utav de skolorna jag sökt vidare till. Tänk om jag fuckar upp allting, inte kommer in någonstans. Vad gör jag då? Ush vad jag är orolig inför framtiden.

Den här veckan jobbar jag också på mammas jobb. Det är helt okej, bara det att det suger att sitta inne framför en dator medans det är strålande solsken där ute. Nåväl, jag får lite cash iallafall och det skadar ju aldrig ;). Har även fått två nya vänner på mammas jobb, P och E, två andra sommarjobbare. Annars så fortsätter jag söka jobb överallt, men som den otur jag har så får jag inget jobb. Kommer jag någonsin lyckas fixa ett jobb på egen hand?

Skulle helst av allt bara vilja resa bort nu. Iväg ifrån Sverige. Bort ifrån det trygga, iväg till det nya och okända. Jag vill uppleva spänning och äventyr. Inte sitta här hemma och göra samma saker dag ut och dag in. Ramlade in på lite volontärsidor idag när jag surfade på internet. Guud vad jag är sugen på att dra iväg på någonting. Fast den här gången stanna längre än 3 veckor. Skulle vilja dra iväg ett år på någonting. Gärna Afrika igen. Drömma kan man ju alltid göra.

PUSS

Varit student i snart en vecka nu, hmm... Vad har hänt? Inte särskilt mycket direkt.

Förra veckan spenderades med att vara barnvakt två dagar. Det var väl okej men väldigt tröttsamt. Jag vill inte jobba med barn i framtiden det är ett som är säket. Extrajobb okej, men inte som karriär eller så.

En sak som mitt i allting kommer tillbaka gång på gång är mitt utseende och min storlek. Jag vet att jag kanske är för liten, för smal, ja. Men måste folk ständigt gå på en om utseendet. Betyder verkligen yta allt i den här världen? Nej! Snälla låt mig få vara den jag är. Bara lägg ner!

I onsdags på min studentmottagnign var farmor på mig direkt. På min egen student. På min dag då jag ska få ha det bra och må bra. Det gick inte många sekunder förns hon utbrast:
Men Sofie nu vill jag inte se dig smalare. Nu får du inte gå ner mer i vikt.

Hallå?!! Jag har inte ens gått ner i vikt.   Har hon ögon i röven eller?

Samma sak med barnen jag passade i veckan. När jag stod och lagade middag hos dem kom den ena fram till mig och frågade;

Varför har du så smala ben?
Vad svarar man på en sådan sak? Okej ja jag vet att jag har smala ben och är tunn men då tror jag att jag verkligen insåg det ännu mer. När ett litet barn påpekar det liksom. Barn säger ju alltid som det är, de ljuger inte.

Börjat jobba på mammas jobb nu den här veckan. Konstigt men kul. Då får jag dagarna att gå iallafall.

Igår var det den stora dagen. Jag sov inte mycket dagen innan. Var så himla exhalterad och förväntansfull. Klockan 3 steg jag upp och började förbereda mig.

Var på champangefrukost hemma hos en tjej i klassen med några andra. Det var så himla kallt asså, shit pomfritt. Höll på att förfrysa i min minimala klänning där ett tag. Vi drack lite champange, eller faktiskt så drack de flesta andra saker. Allt annat än champange. Skålade lite och fotade, sedan bar det av mot skolan.

Samling i aulan en halvtimme för lite tal samt utddelande av betyg(har inte tittar på mina betyg ännu). Sjöng lite sånger, bl.a studentsången. Efter det var vi i klassrummet något timme, skrev meddelande i varandras mössor(har inte kollat i min mössa heller). Det var lite känslosamt där ett tag. Fick många tårar i ögonen. Gick runt och passade på att säga hejdå till alla andra lärare också. Mina lärare är bara FÖR söta. Älskar dem så otroligt mycket så det är galet.

Fick en jättegullig present av en utav mina lärare. En lärare som även betyder extra mycket för mig eftersom hon hjälp mig väldigt mycket under mina jobbigaste perioder i skolan. Jag fick en lyckosten av henne och ett litet brev där hon skrev att jag hade hjälpt henne(?) och massa fina ord om att livet skiftar i ljust och mörkt och att hon önskade mig all lycka till i framtiden.

Efter det grät jag verkligen.

Efter utspring och möten med nära och kära så var det då flakdags. Jag hade inte så höga förväntningar egentligen men det var så kul asså!
Sedan att man blev dränkt i öl och cider är en annan femma. Själva känslan av att susa fram på flaket inne i stan med dunkande musik är otrolig. Vi fick bra väder också, inte för varmt och inte för kallt. Min killkompis som åkte med på vårt flak hällde sina öl över mig, innanför mina kläder och i håret. Mums vad jag luktade efterråt. Inte okej. Flak är en sak alla måste få uppleva.  

Mottagning hemma hos mig sedan och utgång på kvällen med klassen. På det stora hela en lyckad dag.

Tack alla för de fina presenterna. Jag känner mig för bortskämd.

Igår var jag på ännu en studentmiddag. Den här gången med alla 3or från skolan och personal. Det var en underbar kväll. Lärarna hade ordnat med massa spexgrejer. Uppträdanden, sketcher och liknande. Var längesedan jag hade så kul. Skrattade så jag grät tror jag  . Äskar personalen på min skola.

God mat fick vi också. Advokadosoppa med bröd till förrätt. Korn med rotfrukter,sallad och någon slags sås/kräm till huvudrätt. Vit choklad med jordgubbar till efterrätt. Yum! Jag var mätt efterråt kan jag lugnt säga.

Under kvällen höll jag ett tal till samtliga på skolan. Ett tal där jag berättade om "min tid på skolan" och vad skolan hade hjälpt mig med. Hur mycket jag har förändrats som människa under dessa år. Slutade med att jag tackade 6 stycken personer (elever och lärare) lite extra mycket.
Ett rörande och vackert tal som fick samtliga lyssnare i salen att bli alldeles tårögda. Gissa om jag blev förvånad när jag såg att de som satt och lyssnade hade tårar rinnandes nerför kinderna. Det fick mig själv att börja gråta.   

Jag fick massa kramar och pussar efterråt, speciellt ifrån de utvalda personerna jag riktade ett extra tack mot. Min engelskalärare(som var en utav dem)kom fram till mig när middagen var över med alldeles vattniga ögon;
Sofie, det där var ett utav de vackraste talen jag hört. Du är så modig som ställde dig där framme och vågade göra det. Jag är alldeles rörd. När du sa mitt namn kunde jag inte hålla tårarna inne. Du är helt otrolig! , varpå hon började gråta rakt framför ögonen på mig.

En annan lärare sa;

Det borde vara du som hade haft på dig mina änglavingar ikväll(hon var under spexet utklädd till ballerina med änglavingar på sig).

Liksom... Aeew , sötaste lärarna kanske?

YES!

Idag var jag ledig. Min enda lektion jag skulle haft blev tydligen inställd, hmmf. Satte mig ute i solen utanför skolan och väntade på att en kompis skulle sluta sin lektion, däreter gick vi och åt på Wayenees Coffe.

Om 5 dagar tar jag studenten!

6e juni idag, Sveriges nationaldag. Holy shit som tiden går.
Kom hem från Götet igår. Det var väldigt skönt faktiskt. Det blev lite för intensivt där nere med släkten, även fast jag tycker om dem. Men jag känner mig alltid så dålig när jag är runt omkring dem, tyvärr. Känner att de är så duktiga, fina, talangfulla och framgånsrika. Det får mig att stanna upp och fundera vad fan jag har lyckats med i livet egentligen.  

Nästa vecka tar jag studenten. Det är ännu mer holy shit. Det känns overkligt. Fast jag är glad att det äntligen blir av.

Vad ska man göra den här soliga dagen då?
Tror jag ska träffa finaste Angelica, men vi får se hur det blir. Sedan ikväll hoppas jag att mamma lagar någonting gott. När jag var liten brukade vi alltid laga någonting extra gott på nationaldagen. Mammas jordgubbstårta är en riktig klassiker.

Ut i solen nu

Landade här i Götet igår. Min fina kusin (måste påminna henne om hur bra hon är!)tog studenten igår så vi var där vid utspringet med blommor och presenter. Nu längtar jag också grymt mycket, mindre än 2 veckor kvar nu. Så vi var där ett tag, stannade och såg på när hon hoppade upp på flaket och åkte iväg. Ser så himla kul ut att åka flak, någon läsare här som gjort det?

Senare blev det mottagning i någon slags festlokal med stor buffé och grejer. Folk som sjöng och höll tal. Och presenter i massor, haha. Idag ska hon öppna alla sina paket och jag är nog minst lika spänd på att få se vad hon har fått som hon är.

Igår hann jag även förbi Universeum, mitt älskade andrahem, min praktikplats. Stressade som tusan med pendeltåget för att hinna in i tid innan all personal försvann därifrån. Träffade min underbara underbara handledare som jag tycker så mycket om. Bättre människa finns nog inte. Eller är nog svårt att hitta. Hon har peppat mig enormt och fått mig att få stora drömmar inför framtiden. Tack vare henne har jag faktiskt lite koll på min framtid och vet vad jag vill. Hon hjälpte mig mycket under praktidperioden då jag inte mådde bra. Hade b.l.a en hel del problem med mitt boende under den tiden men hon hjälpte mig med det. Kan inte tacka henne nog.   

Så henne träffade jag som sagt. Hon tog med mig på en personlig rundtur och visade mig allt nytt som hade hänt sedan jag var där sist. Det mesta var sig likt men lite saker var nya. Hon visade mig lite nya arter de hade fått in och jag fick besöka min lilla adoptivfisk Sally som till min stora glädje hade vuxit mycket och var betydligt större nu än för 2 månader sedan. Kul att se. Fick hälsa på Sally. Sötnos.

Täffade även en annan gó vän på Universeum, F, som även hon tog hand om mig enormt mycket. Hon blev som min storasyster där och henne har jag kontakt med än idag. Hon är bäst!   Alla människor i Göteborg är så gooa och glada, love it! Vill absolut flytta ner hit i framtiden. Om något år eller så. Jag är trött på Stockholm. Bara massa jobbiga minnen. Behöver något nytt, ett miljöombyte. 

Idag är planerna Liseberg tror jag, om vädret håller. 

Hejsvejs!