Alla inlägg under augusti 2011

Av Sofie - 26 augusti 2011 21:57

Fyfan för denna dag. Började i katastrof. För det första var jag tvungen att åka in till mando vilken bara det är extremt jobbigt. Sedan blev det inte bättre av att det var knas med tågen vilket gjorde att jag kom dit 1½ timme senare än planerat. Fick väldigt mycket skäll med det eftersom jag då missade frukosten. Hallå, som att jag kan påverka tågen eller?


Bråk och en sur Sofie. Fan vad jag är arg. Jag bara känner hur jag kokar inombords. Snart slutar jag där. Jag orkar inte med det längre. Kalla mig dum, självisk eller vad tusan ni vill men jag är säker på min sak. Där ska jag inte gå kvar länge till. Det är dags att jag och mando avslutar vår relation med varandra.


Dagen skulle ha slutat skit om inte finaste hjärtat Angelica ställde upp och kom in till stan för en liten fika och pratstund. Finns det någon finare person? Asså jag blir helt varm inombords. Jag är så van att få skit ifrån folk så när det dyker upp en sådan som hon blir jag .....så himla rörd. Rörd och tacksam. Jag är glad att jag har Angelica vid min sida. Det finns ingen som ställer upp som Angelica. Hon finns där och stöttar när man behöver det. Jag skulle ha gråtit sönder denna eftermiddag om inte Angelica hade kommit. När hon kom blev allting plötsligt så mycket bättre.
   Vad vore jag utan dig? Vad vore ett liv utan dig?

 

 

Annars har jag nördat mig och pluggat lite matte idag. Det var ganska svårt faktiskt. Har lite panik inför nästa vecka. Vill gå gärna fixa detta. Vill hänga med. Vill förstå vad läraren pratar om.


All my love to you!

 


Av Sofie - 25 augusti 2011 04:54

Har upprop på univetsitetet idag och är sjukt nervös. Kanske egentligen är värsta lilla skitsaken men nä jag är verkligen nervös. Vilken normal människa skulle annars kliva upp 04.00 på morgonen? Det har inte gått att sova inatt. 3 timmars sömn är vad jag har fått. Det knäppa är att jag inte alls känner av det för tillfället. Tröttheten kommer väl i eftermiddag eller ikväll gissar jag på. Lär däcka i sängen när jag kommer hem idag.

Naturvetenskapligt basår nu då. Det jag är mest rädd för är matten. Jag har aldrig varit någon mattesnille. Alltid haft lite svårt för det. Men man klarar ju allting bara man försöker heter det ju. Så jag får försöka och göra mitt bästa.
En sak som känns bra är iallafall att jag känner en annan som ska börja basåret tillsamans med mig. En person som gick i min gamla klass förut men hoppade av den skolan och bytte skola. Men nu får vi träffas igen, efter ungefär 3 år. Ska bli kul!


Många tankar snurrar i lilla Sofies huvud nu denna morgon. Nu ska jag varva ner ett tag, se något bra program(om det går något bra på tv;n).


Later!

Av Sofie - 22 augusti 2011 20:46

Marie Stömfeldt
I grund och botten är hon en klasskompis ifrån min gamla djurgymnasietklass. Ännu en unik och speciell tjej. Hon är verkligen en sådan som är sig själv i alla lägen och skiter i andra. Beundrar henne för det. Fler borde vara som henne.
Marie och jag hängde mycket ihop i skolan, ända tills hon bytte skola.
Även hon var och besökte mig när jag var inlagd och hon stöttade mig massor. Kom ut till mig sena kvällar bara för att sitta och prata. Peppa. Marie är en toppentjej!

 


Camilla Bergvall
En tjej jag inte känt så länge men ändå känns det som jag känt henne i flera år. Hon gick i klassen under mig i skolan och vi träffades genom gemensamma vänner. Jag tycker mer och mer om den tjejen för var dag som går. Hon har varit en stor bidragare till att jag blivit friskare och friskare i mina ätstörningar. Hon har fått mig att gilla mig själv mer än förut. Camilla är min fikakompis. Vet inte hur många gånger vi har varit ute och fikat den här våren. Fler gånger än jag orkar räkna upp. Haha. Mår bra av dig tjejen , kram på dig.

 




Elin Svenneke; Du är en superfin liten tjej. Vill så gärna att du ska få må bättre snart. Du är stark och kommer klara det!
Maria Sandberg; Crazy och störtskön brud ifrån parallellklassen som man har kul ihop med.
Mikaela Wadström; En tjej som jag inte känt så länge men ändå tycker mycket om. En stark och inspirerande tjej!
Josefin Eriksson; Superfin tjej ifrån klassen med jordens största hjärta. Har stöttat mig mycket genom åren
Catrin Brottman; Lärde känna dig genom skolan. Tycker så fruktansvärt mycket om dig. Du är underbar att prata med. Ledsen att du ska behöva må dåligt dock.



Sedan till alla er andra. Ni är säker superfina ni med, men jag känner er inte lika väl. En stor kram får ni iallafall.   

Av Sofie - 21 augusti 2011 22:31

Jag känner mig ofta ensam. Det är ett faktum. Men samtidigt vet jag ju om att det finns så många fina människor här i världen. Så många som på ett eller annat sätt har en plats i mitt hjärta. Ibland tror jag mitt hjärta är för litet för mig. Jag har så mycket kärlek att ge men ibland får jag för mig att all den kärlek inte riktigt räcker till. Men tanken bakom just det här kvällsinlägget var att hedra alla er som har de där platserna i mitt hjärta. Jag önskar jag kunde ta upp alla här men det vet jag inte om det får plats till.

Människor som har en plats i mitt hjärta och som jag tycker riktigt bra om.



Kim Greuling
En utav de finaste killarna jag mött. På min skola gick det knappt några killar alls så ni kan bara gissa hur sjukt uppskattat de få killarna som fanns var. Kim gick djurparksinriktningen med mig. Underbar och så himla speciell humor. Som vi har skrattat och haft kul ihop genom åren. Djurparkslektionerna tillsammans med Kim var någonting alldeles extra. Jag har alltid träffat på fel killar tidigare i livet och dömde tyvärr sedan ut dem och tänkte automatiskt att alla var likadana. Han kom och besökte mig på mando när jag var inlagd på heldygnsvården. Sötnos.
Kim är föralltid min älskade homie.


 



Mikaela Argin
Den första jag lärde känna på djurgymnasiet. Vi fann varandra och blev snabbt goda vänner. Jobbade tillsammans under lektionerna, hängde på rasterna. Älskade söta lilla unge! Vi var som helan och halvan, ying och yang. Vi åkte ner till Namibia tillsammans och där kom vi varandra riktigt nära. Har alltid älskat Mickis så himla mycket men den äckliga anorexin kom ivägen och drog mig isär henne. Nu var det längesedan vi sågs och hon pluggar för tillfället i Sundsvall. Men hon finns fortfarande kvar inom mig i mitt hjärta.

 



Alexandra Sköld
Min kära gamla barndomskompis! Hon är nog den älsta kompisen jag har kvar. Och detta ska ni veta är ett riktigt guldkorn. En sådan som verkligen inte sviker en. En sådan som alla vill ha som sin vän. Vi har haft våra roliga små äventyr när vi var små. Skrattar fortfarande ibland åt alla tokigheter vi hittat på genom åren. Med Alex mår jag alltid bra. Kan vara mig själv till 1000 %.
Vi var ifrån varandra under några år men sedan fick vi kontakt igen förra året. Då kom hon och besökte mig på mando. Det blev ett kärt men även jobbigt återseende då jag var så fruktansvärt mager och hon blev ledsen över det. Jag blev ledsen över att hon blev ledsen. Men sedan dess har vi hållt kontakten. Vill aldrig tappa dig igen Alex.


Angelica Granström
En tjej jag egentligen inte känt så länge men ändå kommit riktigt nära. Visst kan 1 år gå sjukt snabbt? För det är bara drygt 1 år jag varit i kontakt med henne, men under det året har vår relation växt något enormt. Jag kan säga från botten av mitt hjärta att jag älskar henne och jag skulle kunna hoppa från en bro för hennes skull. Hon är en sådan genomfin människa och har humor så det räcker och blir över. Vissa saker hon säger får mig att trilla av stolen av skratt. Hon har fått mig att tycka mer om mig själv på något konstigt sätt. Haha. Jag mår bra av att vara i hennes närhet.
Trist att hon inte alltid mår så bra dock. Önskar jag kunde trolla bort all det onda ifrån henne. Om man ändå vore magisk....Hur som helst är Angelica en tjej jag inte vill förlora.

 



Vivi Lass
Supercoola tjej! Vi gick djurgymnasiet tillsammans fast hon gick häst och jag djurpark. Har alltid tyckt bra om denna tjej. Hon är helt unik på alla sätt och vis, med sina egna personliga stil. Jag beundrar henne för det. Var ett tag sedan vi sågs nu också. Saknar henne. Hon kom och besökte mig på mando och var så stöttande. Körde runt mig i min rullstol och kom med sina peppande ord. Att hon dessutom är smal men ändå frisk fick mig att få hoppet tillbaka och inse att man blir faktiskt inte en fettklump bara för att man äter. Vivi, du är min ängel!

 


Maria Haster
Vi möttes på mando. Jag kände mig rätt ledsen då. Mådde väldigt dåligt. Hade varit inskriven nära 7 veckor och började tröttna på rullstolen, reglerna, allting. Då dök Maria upp som en liten sol. Vi lärde känna varandra och märkte samtidigt hur sjukt lika vi var. Lika gamla, samma intressen, liknande familjer, ja massor. Vi hängde tillsammans på mando. Satt och snackade om kvällarna och hittade på bus. Hon åkte tätt därpå hem igen till Karlstad. Under den korta intensiva tid vi var med varandra hann vi bygga upp ett starkt vänskapsband. Stöttat varandra när den andra haft det svårt.
Nu i somras när hon var här var vi på bio och sedan sov i över hos mig. Som jag saknat henne. En riktig liten pärla är hon. Min lilla sockertopp!

 


Jennifer Avenstedt
Lärde känna denna góa tjej via en ungdomssida på internet för många många år sedan. Vi pratade med varandra länge för att sedan bestämma att vi skulle ses. Den 25e juni 2008 sågs vi för första gången. Att jag fortfarande kommer ihåg. Haha. Den dagen var helt magisk. Och jag insåg att den här tjejen kommer jag alltid älska. Vi är också sjukt lika varandra. Samma intressen och så. Vi har så kul när vi är med varandra. Jag känner mig trygg med Jennifer. Som att jag skulle kunna göra vad som helst. Tyvärr ses vi inte så ofta eftersom hon bor så långt härifrån. Men hon finns alltid inom mig.

 


Sara Sandberg
Vart ska jag börja någonstans? Sara är en fantastisk och speciell individ. Vi lärde känna varandra på mandos heldygnsvård. Som jag nämnt tidigare var jag på mando under flera omgångar. Första gången dec 2009- feb 2010 och andra gången april 2010 tills nu. Under min första vända träffades inte jag och Sara så mycket för hon mådde inte så bra då. Andra gången när jag kom dit var det jag som inte mådde så bra istället. Sara och jag var de enda som hade rullstol då vilket gjorde så vi fick en "speciell" relation till varandra. Vi förstod varandra bättre än någon annan och kände att vi var i samma sits. Vi var de utsatta. De som behövde be om hjälp med allting. Vi satt ofta ihopkrypna i sofforna om kvällarna och snackade.


Sara är en underbart fin person och lätt att prata med. Det var skönt att ha henne vid min sida där och då i de utsatta situationerna. Vi pratade med varandra om allt. Både när vi var glada och när vi var ledsna. Gav varandra stöttande kramar och peppande ord. Utan Sara där hade jag inte klarat mig, det är ett som är säkert. Hon var som min storasyster där inne. Båda är även kattgalningar. Vi pratade mycket om våra katter och djur i allmänhet.
Sedan skrev Sara ut sig och jag blev förtvivlad. Hur skulle vi nu kunna hålla kontakt? Hon bor i Sundsvall så det är svårt. Tänker ofta på henne och hur hon har det. Skulle göra allt för att få träffas igen. Du är bäst Sara!








skriver mer imorgon om andra människor, har fortfarande mer kärlek att ge er

Av Sofie - 21 augusti 2011 10:58

Fick finbesök igår utav två gamla skolkompisar. Mycket trevligt vill  jag säga. Jag tycker att det är viktigt att hålla kontakten med vänner, även om man inte längre går i samma klass/skola. Viktigt att man vårdar vänskapsbanden så de inte går sönder och man kanske förlorar vänner som är helt underbara.

Iallafall var de hemma hos mig. Vi fikade och snackade gamla minnen. Synd att avståndet mellan oss är så långt bara. En utav dem pluggar i Halmstad och åker bara hem hit ibland.

Jag har funderad över en annan sak. Det finns så sjukt mycket saker jag vill göra i livet. Stora saker och lite mindre saker. Jag ska börja skriva på livets lista. Rada upp de sakerna jag vill göra i livet. Sakerna jag ska göra innan jag dör. Tycker ni borde göra detsamma, det är kul! Ännu roligare om man faktiskt lyckas uppfylla sakerna som man har på sin lista. Jag kan börja visa er ett litet smakprov på min lista. Sofie´s livslista.


Jag ska innan jag dör;

  • Åka parisehjulet på Grönalund en vacker sommarkväll med någon jag tycker väldigt mycket om.
  • Åka runt till varje tunnelbanestation inne i stan
  • Skaffa mig ett bra extrajobb (en sak som gäller just nu)
  • Gå på blinddate med någon
  • Få en "större" roll i någon tv-produktion
  • Köpa mig ett alldeles egen husdjur som bara är mitt
  • Gå på midnattsbio med någon jag tycker om
  • Äta bara glass i en hel vecka
  • Resa jorden runt
  • Besöka minst ett land i varje värdsdel
  • Åka till regnskogen i Amazonas
  • Besöka fler länder i Afrika
  • Få se vilda pingviner i Sydafrika
  • Få se vilda lemurer på Madagaskar
  • Besöka galapagosöarna
  • Övernatta i en iglo
  • Övernatta ute i öknen eller djungeln
  • Lära mig minst ett språk till flytande
  • Åka på massa volontärresor
  • Studera marinbiologi på Hawaii Pacific University

Ja men det där var väl bara början då   . Men listan byggs ständigt på.



 

Av Sofie - 18 augusti 2011 21:27

Uppe med tuppen idag. Vaknade redan halv 5 faktiskt. Varit så himla nervös hela gårdagen och natten. Varför? Skulle träffa min behandlare från mando idag för första gången på år och dagar. Så dumt och onödigt att bli nervös egentligen. Jag gillar ju honom så himla mycket. Men samtidigt känns det jäkligt nervöst när det går så lång tid imellan. Rädd för att han skulle dömma ut mig för min storlek och för att jag fortfarande ser ut som en liten tunn sparris i kroppen.


Jag är så konstig just nu. Jag menar;
Jag är jämt törstig och dricker hur mycket som helst. Jag går jämt på toaletten.
Jag är jämt trött och slö.
Jag är alltid, då menar jag alltid hungrig, hur mycket jag än äter tycks jag aldrig bli riktigt mätt vilket gör så att jag äter säkert dubbelt så mycket som jag ska äta. Visserligen kan man ju tycka att det är bra men ändå tycks jag inte gå upp i vikt. Står och stampar på samma ställe liksom och det gör mig så irriterad/ledsen. Och när jag väl blir mätt blir jag övermätt istället och kan knappt stå upprätt. Jobbigt att det ska vara antingen eller.
Sedan så har jag ätit på tok för mycket socker nu i sommar. Jag har överätit onyttigheter verkligen. Någonting som inte heller är särskilt bra .

Alla möjliga saker har snurrat runt i huvudet på mig och jag börjar nojja sönder mig själv med diverse diagnoser. Diabetes, struma, osv.. Någonting är galet iallafall men jag hoppas han kan hjälpa mig med det. Har jag diabetes eller struma så skriker jag rätt ut, för det är absolut inga saker jag vill ha.


Mötet mellan oss gick bra iallafall och han var snäll och förstående som vanligt. Jag har upptäckt att han bryr sig så himla mycket om mig och det gör mig rörd. Fattar inte att han orkat bry sig alla gånger. Hur kan han tycka så bra om mig? Han tyckte vi skulle kolla upp alla mina "diagnoser" jag var rädd för så jag skulle få komma in och ta blodprov någon dag. Vet inte hur mycket ett enstaka blodprov kan säga men det stillade min oro litegrann iallafall. Innan vi skildes åt fick jag en stor kram varpå han sa ; "Jag tycker så mycket om dig Sofie. Du är en sådan fin och godhjärtat person och jag vill göra allt jag kan för att hjälpa dig, glöm aldrig det".  Liksom åh, nu får jag ju dåligt samvete för att jag vill sluta där. Måste han säga sådana fina saker till mig??


Skolan börjar om 1 vecka nu. Nervös tjej här. Har läst igenom nästan alla mina böcker jag har hemma så jag känner mig lite förberedd iallafall. Inte helt lost.




Av Sofie - 12 augusti 2011 22:26

De här senaste dagarna har verkligen blivit konstiga. Inte nödvändigtvis konstiga på ett dåligt sätt utan mer konstiga i den bemärkelsen att jag inte gjort någonting planerat. Jag hade planerat in massa saker den här veckan, varje dag. Trodde jag hade klart för mig vad jag skulle göra på varje dag men när den dagen väl kom blev det så att jag gjorde helt andra saker än vad jag från början hade planerat. Haha.

Igår skulle jag provjobbat på ett ställe men det visade sig att det bara blev en kort liten intervju så mitt provjobb sker imorgon istället. Nervös tjej.
Efter den korta intervjun åkte jag iväg på en spontanfika med en väldigt fin och speciell kille jag lärt känna.

Känns inte riktigt som jag när jag skriver det här nu. Jag brukar inte vara den som umgås med killar på det där sättet. Aldrig haft någon relation med någon. Jag vet inte hur man gör eller ska bete sig. Trots min ålder har jag absolut noll erfarenhet. Men guud jag tror jag gillar honom på något sätt. Kanske mer än en vän. Och vad är det han ser i mig isåfall?  Vad är det med mig som han finner attraktivt?


Idag skulle jag sitta i någon testpanel för typ elektronikapparater men istället blev det möte med fina Angelica inne istan och sedan ett spontanbesök hos Elin som för tillfället befinner sig på SÖS. Blandade känslor men samtidigt kändes det fint och värdefullt att få komma dit. Få stötta en vän man tycker om. Hon fick en nalle av mig som jag själv haft då jag varit inlagd tidigare. Tackar både Elin och Angelica för dagen.


spontan får bli veckans ord.

Av Sofie - 10 augusti 2011 22:42

Allting är inte alltid bra. Allt går inte alltid rätt. Jag har förstått det nu tror jag, men jag vägrar skämmas för det. Jag är ju människa och alla människor gör fel. Så det är lika bra att berätta om och våga erkänna sina brister än att förneka dem.


Igår hade jag ett breakdown. Jag gjorde ett litet snesteg. Åt på tok för mycket än vad som är bra att äta. Överåt igårkväll. Efter ett X antal stora skålar med gröt, honung och mjölk mådde jag allt annat än bra. Både psykiskt och fysiskt. Hade ont i magen så jag knappt kunde andas, skakade i hela kroppen och kände mig alldeles spyfärdig och svimfärdig. Hemskt. Det ska inte få hända igen.


Det jag blir så arg på med mig sjäv är att ibland tycks jag aldrig bli mätt. Jag menar, när övriga personer i min familj blir mätt på en sak kan det ibland krävas att jag äter tre gånger så mycket innan jag blir mätt. Hur wierd är inte det på en skala?

Så där har ni en utav mina svagheter. Jag fullkomligt vräker i mig mat ibland. Fast jag behåller den ju såklart alltid. Tro inget annat!!

Ändå ser man ut som man gör. Hmmm. Smal som en jävla sparris. Jag kan ibland få för mig att jag ser ganska hälsosam och fräsh ut. Smal, fast ändå inte sjukligt smal. Men det kanske är så jag ska se ut? Jag kanske aldrig ska upp i det som kallas för "normalt". Vad vet jag.



Nog om mina små bekymmer. Imorgon händer en trevlig sak. Ska lägga mig och tänka på det nu istället. Hej!

Presentation

What doesn´t kill you makes you stronger

Fråga mig

31 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Frågor


Skapa flashcards