Jag går runt med ett leende på läpparna. Jag känner mig så himla glad och tacksam just nu.
Har nämligen lyckats fixa jobb idag. Det bästa av allt är inte bara att jag får ett jobb utan även att det jobbet råkar vara ett sjukt roligt jobb. Ska nämligen jobba på djursjukhuset Albano. Kan knappt tro att det är sant. Jag? Ska jag få chansen att jobba på djursjukhus med alla djuren? Känns ....overkligt.
Jag som har drömt om att få jobba med det sedan barnsben. En stor dröm som går i uppfyllelse. Måste nypa mig hårt flera gånger för att inse att detta inte är en dröm.

Var iallafall där första dagen idag och fick lite rundvisning och gick med en sköterska i några timmar. Det var mycket information men samtidigt sjukt kul! Jag kommer trivas super! Hann under min korta vistelse idag vara med och ta både blodtryck och blodprov på några patienter.

Det som känns så sjukt bra är att jag nu äntligen får göra en sak jag är utbidad till. Mina år på gymnasiet kommer till nytta tillslut . Great.

Ska lägga mig snart. Ännu en ny spännande sak imorgon då min första "riktiga" dag börjar.

Mjaaao

Som sagt. Lägger ut lite valpbilder ifrån Värmland. Enyoj!

           

Tjatja. Sitter uppe med tuppen framför datorn och nördar mig. Det är helt dödstyst i hela huset, bara jag som är här hemma. Resten av familjen drog till Dalarna igår för att fira midsommar men jag blev hemma. Ganska skönt det också ,hade ingen vidare lust att åka med. Så dagen kommer spenderas här hemma först och sedan går jag nog över till pappa en stund så jag inte blir helt eremitkräfte-ensam över midsommar. Låter lite för deprimerande.

Hade en underlig dag igår. Det roliga var att den bara blev bättre och bättre hela tiden. Var på mando igår för att få ett läkarintyg (som jag förövrigt skulle fått redan i feb). Men denna gång lyckades jag få mitt kära intyg(HAHA)så nu slipper jag förhoppningsvis bli skyldig CSN massa pengar.
Var sjukt nervös på vägen in dit igår och många tankar snurrade i huvudet. Vilka kan jag tänkas stöta på där inne? Kommer de känna igen mig? Vad kommer de tycka om att jag är där?

Träffade på många välkända ansiktet och det var riktigt trevligt faktiskt. Blev glad och alldeles varm inombords. Speciellt en underbar människa som jag satt och pratade med en stund innan jag åkte. Hon gjorde min dag!
Fast att se alla patienter på heldygnsvården gjorde mig ledsen. Och jag insåg faktiskt för första gången på länge att mando trots allt gjorde rätt som skrev ut mig, för jag har ingenting därinne att göra. Jag är klar med deras vård. Jag behövde gå vidare från dem helt enkelt.
Fortsatte senare in till stan för att dela ut lite CV:n. Lyckades skapligt med det. Deppade sedan lite för att jag inte fått jobbet på veterinärkliniken som jag hoppats på. Man kan inte alltid ha flyt.

Vill avsluta med att önska alla en trevlig midsommar! Roa er och njut. Ät massa glass och jordgubbar(det ska jag göra iallafall   ).

Solsken idag, äntligen! Jag har haft en sån där göra-ingenting dag och bara legat och jäst som en degklump. Haha.
Somnade även i solen så nu är jag snyggt kräftröd.
Förra veckan blev det lite för mycket aktivitet känner jag. Jobbade tre dagar och övriga dagar flägde jag runt på andra ärenden. Jag vet om att det säkert vore förnuftigt att tänka sig för lite ibland, tagga ner.Men det är så svårt när det bokstavligt talat brinner i ändan på mig. Blir så fruktansvärt rastlös av att göra ingenting, måste verkligen tvinga mig att slå mig ner i soffan och ta det lugnt. Tur att datorn finns, tack vare den blir jag lugnt och stillasittande iallafall.

Har börjat fundera en hel del på vad det är för slags folk jag faktiskt har umgåtts med de senaste åren. Hur sunda alla mina relationer med folk varit. Det tråkiga är att många utav mina "vänner" har jag fått genom ätstörningen, vi har hittat varandra över internet. Samma ensamma och vilsna själar. Sedan har jag genom deras vänner fått ännu mer nya ätstörda vänner. Tillslut blev de för många och det slutade med att runt 90% av min bekantskap bestod av sjuka människor.

Har alltid sett dessa människor som mina nära och sanna vänner men när det kommer till kritan är jag inte längre så säker. Visst är dom alla fina människor. Ett gäng härliga tjejer som under sin sjukdom är helt fantastiska men på senaste tid har jag märkt att vår relation även gjort det svårare för mig att bli frisk. Svårare för mig att släppa taget. Vänner är oftast sådana som är lika en själv, folk man har saker gemensamt med och gillar att umgås med. Nu säger jag inte att jag inte har haft roliga stunder med de här ätstörda tjejerna, för det har jag. Men ibland har det känts som att sjukdomen har varit det enda som har förenat oss, det enda vi haft gemensamt och det känns så sorgligt. Att man är vän med en person för att båda har samma jävliga sjukdom. Det är inte sunt. Saken är också den att under den tiden jag haft kontakt med dem har jag själv underhållt min egen ätstörning, blivit påminnd om den och stannat kvar i den.
När vi umgicks pratade vi mycket om sjukdomen, olika behandlingar osv. Det var ämnet som vi alltid kom tillbaka till när vi inte hade någonting annat att prata om. Det fick mig att se sjukdomen som min identitet. Jag VAR hon den där med ätstörningar, inte Sofie. Visst var det skönt att ha folk som förstog en, förstog hur ens tankar gick , förstog ens ångest , men det var ändå konstiga vänskapsrelationer.

Känner mig så förvirrad. Jag vill tro att jag hade nära och bra "äkta relationer" med dessa tjejer men på senare tid har jag börjat bli mer och mer osäker på det. Har brutit kontakten med många av dem just nu för att förhoppningsvis i framtiden då vi alla mår bättre ses igen och få mer sunda relationer.
Droppen för mig som fick bägaren att rinna över var då många utav dessa människor börjar falla ner i skiten igen, få mer problem med mat/ångest/tankar och jag orkar inte vara i deras närhet just nu och se på hur de förgör sig själva. Det blir för mycket att hanskas med för mig just nu. Jag hoppas bara de tar mod till sig och tar emot hjälpen de får och går vidare med sina liv, och BLIR FRISKA.

Okej, massa ordbajs. Nu ska jag gå ner till köket och hjälpa mamma laga paj.

Ush vad jag är dålig på att vara aktiv nu. Är iallafall hemkommen från farmor sedan ett par dagar tillbaka. Har med mig massvis med söta valp-bilder med mig hem som jag ska försöka överföra till datorn så snart jag bara kan. Jag halvt dog så söta som de var.
Hade några trevliga dagar i Karlstad med mycket djur och fika med fina vänner.

Den här veckan har varit fullspäckad. 3 dagar jobb och ett X antal jobbintervjuer. Jag har lite olika alternativ att välja mellan just nu och tills mitten av nästa vecka ska jag ha valt vilket utav jobb(en) som jag ska bestämma mig för att ta. Jag klagar inte direkt, är sjukt tacksam att någon arbetsgivare har hört av sig. Men ändå. Beslutsångest.

Fick ett väldigt speciellt telefonsamtal i lördags också. Ett samtal som riktigt har rört till det uppe i tankarna på mig. Jag har många stora beslut att fundera omkring nu. Beslut som kan påverka ganska mycket för mig i mitt framtida liv.
Men jag ska vara hemlig om vad det handlar om än så länge. Inte kul när för mycket kommer ut såhär.

Har även hunnit frossa i glass denna vecka - som alla andra veckor med andra ord. Men det är så det ska vara när det är sommar där ute. Sommar och glass är en kombination som alltid funkar.

 

Sitter hos farmor i värmland nu. Kom hit igår kväll. Det är ibland skönt att komma bort såhär tycker jag. Sköt med lite miljöombyte. Samtidigt som jag alltid känner mig exra sårbar och känslig när jag är här. Jag brukar alltid sakna familjen när jag är borta, speciellt mamma eftersom det är henne jag spenderar mest tid med där hemma fast jag vet samtidigt att jag faktiskt någon gång måste växa upp också och klara mig på egen hand. Jag vill inte behöva vara beroende av min familj om några år. Vill bli självständig.

Nog om det. Min faster (som bor nära farmor) har fått hundvalpar för inte så länge sedan, bruna labradorer och dem ska jag få träffa idag .  Ska såklart ta med mig kameran och sedan lägga upp lite bilder här! Djur är så himla underbara. Man blir glad av dem, de tröstar och lyssnar på en när ingen annan gör det. Vad vore livet utan djur?

Åker nu..... mer uppdering ikväll.

En söndagskväll och en Sofie.
Ha en toppenkväll sweeties!