Alla inlägg under januari 2013

Av Sofie - 31 januari 2013 22:29

Ville bara slänga in ett inlägg och säga hej eller något.

Dagarna är fortfarande väldigt händelselösa. Jag söker jobb och väntar samtidigt på behandling. Dumt kanske,att försöka sig på båda två samtidigt? Men jag vill så gärna ha någonting mer i mitt liv än bara behandlingen. Och det kommer ju liksom inte bli slutenvård, knappast dagvård heller. Fast jag kanske borde ha dagvård i mitt tillstånd?
Orkar snart inte bry mig. De får bestämma vad de vill och så får jag hänga på helt enkelt.

Superskönt nu när det är någon plusgrad utomhus. Slipper man frysa arslet av sig varje gång man lämnar huset, haha.
Imorgon ska jag hälsa på djursjukhuset där jag jobbade i somras. Saknar dem alla sjukt mkt! Ska bli SÅ kul!

 

Av Sofie - 28 januari 2013 20:03

Tjatja!
Efter en vecka med extremt dåligt mående ska jag försöka ta nya tag denna vecka. Försöka göra den här veckan lite ljusare och bättre än förra.
Jag skulle ju börjat på scä i torsdags. Hade sett fram emot det, ja nästan längtat efter det. Den dagen kändes nästan helig på något sätt. Tyvärr blev den inte som planerad. Min resa tog istället en annan vändning och jag kom till akuten, åter igen med usla kaliumvärden. Fick åter igen spendera dagen i en sjukhussäng med dropp samt EKG-maskiner.
Jag har ju egentligen bara mig själv att skylla för det. Efter en tid med dålig diet blir det så, det vet jag ju. Ändå kunde jag inte stoppa mig själv, få mig själv att "rycka upp mig" och äta bättre. Ändå kunde jag inte motstå att följa de dumma rösterna inom mig.  Men jag vill inte att det ska hända igen nu. Kände mig så malplacerad. Jag, en ung 21 årig tjej bland alla äldre 80+ are. Bokstavligt talat grät och bad dem att släppa hem mig.
Så jag måste försöka äta bättre nu igen. Men denna gång får jag kämpa själv för nu lär det dröja yttligare längre tid innan scä hör av sig. Nu får jag ensam fightas. Har tillsammans med älsklings Emma gjort upp ett basic-schema som jag ska försöka följa. Iallafall tills vidare.


Blir deppad av att sitta hemma. Min motivation till att äta blir tyvärr lägre när jag bara glider runt här hemma och inte gör ett skit. Så därför ska jag försöka hitta på små aktiviteter om dagarna.
Var på en veterinärklinik förra veckan på en ev. jobbintervju. Inte för nu men för framtiden. Dessvärre uppfyller jag inte alla kraven för att få en anställning där utan jag behöver utöver de kunskaper/den utbildning jag har även läsa en "grund utbildning i hantering av läkemedel", s.k D9. Har jag tagit D9 får jag alltså injecera läkemedel , ta blodprov osv. Det öppnar dörrarna till mycket jobb för min del.

Ska försöka kolla upp när de här kurserna startar och försöka mig på att ta D9. Det borde inte vara så svårt. Några veckors studier samt lite praktiska moment. Får jag någonting att motivera mig med också.
Denna eller nästa vecka ska jag börja läsa lite inför D9 alltså.


 

Av Sofie - 25 januari 2013 08:11

Dagarna ser iprincip likadana ut nu.
- Jag vaknar upp. Slår mig ner framför tv:n för att söka antingen jobb eller praktikplats. Letar lite statistroller.
- får ofta beskedet om "du kom inte in", "vi har gått vidare med andra sökande". Otroligt uppmuntrande ord .
- försöker även ta mig ut om dagarna, även fast det är så äckligt kallt ute så jag egentligen känner för att ligga inne men jag vet att det inte kommer ge mig någonting gott. Frisk luft är bra hur som helst.

vill inte klaga men det börjar bli rätt deppat. jag är en sån där otålig människa som vill att saker och ting ska hända hela tiden.  måste hålla mig sysselsatt. stimulerad.
men jag ska försöka. försöka hitta nya jobb , sysselsättningar.

orkar inte skriva just nu då jag kom hem efter en heldag på akuten sent igårkväll. puss

Av Sofie - 10 januari 2013 22:25

Känt mig lite låg och har inte orkat skriva så mycket. Det har varit lite tjafts och bråk därhemma, jag har blivit ledsen och spenderat kvällarna gråtandes på mitt rum.
Imorgon sätter saker igång med scä hoppas jag. Och jag är otålig som tusan. Fick idag reda på att min läkare som jag egentligen skulle fått där tydligen slutar imorgon. Jag som tyckte riktigt bra om honom :( . Hatar när det blir sådär, när man verkligen fattar tycke för en person och denna person sedan bara slutar och lämnar en sådär. Okej nu låter det som vi hade värsta relationen. Haha . Not true , men jag tyckte som sagt väldigt mycket om honom.

Sedan bär det av upp till Karlstad för att hänga hos farmor ett par dagar. Nästa vecka har jag lite jobbintervjuer att gå på och filmcasting så det blir nog roligt. Slipper man gå hemma och grotta ner sig.

Försöker muntra upp mitt humör nu med att kolla på "kvarteret skatan". Sån jävla bra humor, haah!

 

Av Sofie - 8 januari 2013 08:34

Det var en absolut toppendag igår. Skönt att få umgås med sina gamla kompisar och könna sig normal för en gångs skull. Fick mig att inse hur "det normala" livet kan se ut. Jag tycker absolut inte illa om alla de fina människor jag mött under åren men runt 90% av dem har lidit utav olika psykiska besvär och stundsvis mått väldigt dåligt. Det finns fördelar med att umgås med varandra då men även nackdelar. Och en nackdel är att man aldrig får chansen att känna sig normal. Man går alltid på minor och kan aldrig veta när personen man umgås med ska börja må sådär superdåligt.


Igår fick jag vara bara jag, Sofie, sitta och disskutera normala och vardagliga saker. Inte bara prata om hur man mår osv. Ida och Maria är två helt fantastiska människor. Och de får mig att inse att det är inte så jävla hemskt att leva ett friskt liv. För de två är verkligen två utav de mest friska och hälsosamma människor jag träffat. De har inga ätstörningar, inga depressioner eller andr psysiska åkommor. De är två helt normala ungdomar som mår bra och värkar vara glada och lyckliga största delen av tiden. Jag ser verkligen upp till dem och beundrar dem för det.
Jag blir fylld av så mycket positivitet och motivtion när jag hänger med dem. Det GÅR att leva ett friskt liv! Det går!


Av Sofie - 6 januari 2013 22:41

Gokväll!
Asså... inte för att börja året med att värka deppad eller så men det händer verkligen inte mycket i mitt liv just nu. Samtidigt så känner jag mig så trött hela tiden så när det väl händer saker så blir det lätt för mycket istället och jag orkar liksom inte med. Psyket vill så mycket men kroppen orkar inte med.

Jag måste erkänna att jag har ätit sämre sedan jag kom hem. Det har inte varit planerat utan bara blivit så. Jag har inte haft aptit eller känt mig sugen på att äta över huvud taget. I Sydafrika åt jag som en hel karl. Haha.


Jag tror jag fallit ner i en liten svacka sedan min hemkomst. Dragit på mig någon liten depression eller något. Det brukar bli så när jag är borta sådär och sedan kommer hem till vardagen. Att nu denna resa inte alls blev  särskilt bra så förvärrar det bara allting ännu mer. Fast jag vet inte, brukar man märka sånt där? Brukar man märka om man dragit på sig någonting? Jag tror iallafall det viktiga är att försöka hitta på saker här hemma . Hitta något nytt projekt att sysselsätta mig med. Inte bara ligga hemma framför tv:n eller datorn.

På tal om datorn så har jag nydligen hittat en helt underbar hemsida med massa gratis filmen/tv-serier som jag nu använder flitigt. Ligger just nu och ser på Svensson Svensson avsnitt och får mig flera goda skratt i allt det jobbiga. Så denna hemsida är ett hett tips ifrån mig
www.swefilmer.com


Imorgon ska jag åter igen försöka mig på att kontakta scä. Min läkare som jag fått där är ju typ sjuhelsike underbar. Gillar han skarpt! Nästan så att jag vill gå dit för att träffa honom (guu vad det där lät konstigt nu).

Sedan är morgondagen även uppbokad för en liten dejt med två utav mina kompisar från gymnasiet varav en utav dem nyss flyttat hem igen till Stockholm efter 3 år i Halmstad. Som jag saknat henne!


<3

Av Sofie - 4 januari 2013 17:47

Det har varit en mysig dag idag och jag har för första dagen sedan jag kom hem från Sydafrika åkt kommunalt igen haha. Hade nästan glömt hur det kändes att sitta på tåget. Har varit hemma på besök hos underbaraste Emma i hennes mysiga lilla lägenhet i Vällingby.  Hon är allt bra den där tjejen och trots att vi bara haft kontakt med varandra i drygt en månad så känner jag hur himla mycket jag tycker om henne. Och jag hoppas och ber på mina bara knän att den här vänskapen ska få hålla. För hur trist det låter så har jag förlorat riktigt många kontakter under det gångna året och jag vill inte förlora ännu en.


Vi hade som sagt en mysig film-dag hemma hos henne, åt pepparkakor och dravk kaffe/te. Känner mig så bekväm i hennes sällskap och det är så mycket med den där underbara tjejen som jag känner igen med mig själv. Och idag när vi umgicks ingås jag hur mycket jag faktiskt hade saknat henne nere i Sydafrika.


Jag provade ringa scä igår men de har tydligen inte öppet förns nästa vecka så jag får prova igen då. Jag är otålig och vill att hjälpen ska komma NU liksom. Orkar inte vänta mer av min dyrbara tid. Men bättre måste det ju bli!


Ledsen om jag värkat så deppd men jag är inte helt glad just nu. Och en stor del i det hela har att göra med att jag känner mig ledsen och besviken över min resa. Det var mycket som gick fel därborta och många som betedde sig illa. Jag hade förväntat mig mycket mer utav resan och vi kan ju säga att det absolut inte blev som jag hade förväntat mig. Och nu känns det som att alla i min närhet är besvikna på mig. Främst mina föräldrar men även andra släktingar. Som att de ser mig som en svag förlorare.


Nu väntar fredagsmiddagen ....

Av Sofie - 2 januari 2013 22:43

Nu är jag så fullständigt jävla trött på allting. På alla tankar kring mat, vikt, utseende och träning. Så jävla trött på alla tvångstankar som plågar en. Kan jag få vara ifred en enda dag? Bara få slippa allting för en dag? Är det för mycket begärt. Fan vad jag känner mig sur och bitter. Vill inte vara en sånhär. Vill inte skada mina nära och kära som jag gör. De är inte värda en sådan syster/dotter som jag. Hatar mig själv för att jag är som jag är. Att de ens en gång pratar med mig är förvånande. Att de ens tittar åt mitt håll. Att mamma ens kramar mig. Jag är inte värd det.


Så sjukt jäkla trött på sjukdomens bieffekter. Nu är det jag som greppar tag i hornen på tjuren och ringer upp scä fort som fan. Och tro mig, detta är sista chansen. Kan inte de hjälpa mig så vet jag inte. Det måste finnas en lösning på all skit. Jag föddes ju inte med alla dessa problem. Håller mina tummar och ber för att allt förr eller senare ska lösa sig. Annars kommer jag inte ha en familj att komma hem till längre. Annars kommer jag vara hatad och förlorad.



Presentation

What doesn´t kill you makes you stronger

Fråga mig

31 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Frågor


Skapa flashcards