Jag är som jag kanske sagt till er nominerad till Ymperia film academy;s stipendie 2014.

Om man vinner får man 10st gratiskurser vilket för mig skulle vara helt AWSOME då jag både älskar att vara där samt är urfattig som en liten disktrasa just nu så jag har inte råd att gå någon kurs.

Här har ni min nomineringsvideo . HAHA, så fail menmen...

Gå in på www.ymperia.com/sofie för att se hur man ska rösta :)


  

Tror jag ska byta namn på min blogg. Inte byta blogg utan alltså enbart namn.
Från soffiproppen.bloggagratis.se ----------->  vanjasofie.bloggagratis.se

Låter lite bättre liksom. Så om någon dag eller två byts bloggnamnet .   

Våffeldagen idag!
Tidigare år så har jag aldrig vågat äta någonting. Jag har sagt att jag visst åt men ska sanningen fram så gjorde jag det aldrig. Tog våfflor men slängde dem.

Idag har jag lite halvt tvingat i mig två våfflor. Jag är egentligen inte jordenst största våffel-fan och brukar bli lite lätt illamåeende då jag äter våfflor men jag kände att vafan, lite måste jag få i mig iallafall. And so I did. Två våfflor med extra grädde I och PÅ våfflorna. Mätt? Ja Illamåeende?Lite. Men åter igen. Man äter ju inte våfflor varje dag direkt. Inte jag iallafall. Det blir snarare 1-2 om året. Så då får man passa på.   

Enyoj your waffles

 

Tjenatjena!

Gårdagen spenderades med min fina sysssling Sara. Matlagning samt promenad inne i stan stod på schemat och det blev en riktigt lyckad dag. Varför umgås vi inte mer hon och jag? Ganska löjligt då vi faktiskt bor i samma stad. Jaja. Sara åker till Nya Zeeland nu på måndag och jag insåg snabbt att jag kommer sakna henne rejält. Hennes resa får mig dessutom att tänka på min egna Australien-resa senare i år. Som jag längtar!

Inne i stan gick vi förbi pressbyrån och jag fick syn på de nya LOKA smakerna "Pear Ice Pop" och "Vanilla Soft Serve IceCream" Var ju helt enkelt bara tvungen att köpa dem och provsmaka då jag älskar alla former utav udda kombinationer och smaker. 

Den första smakade lite som päronsplitt/piggelin. Den var härligt fräsh och fick mig att tänka på sommaren. 
Den andra smakade hör och häpna, faktiskt riktig vaniljglass. Så himla sjukt, but it did. 

Kan ju verkligen rekommendera er att testa dem! 

 

Sommarlovet hade gått och det var dags för mig att börja skolan igen efter drygt ett halvårs uppehåll. Jag skulle börja om 3an i gymnasiet.

Del 10 , gymnasiet
Eftersom jag inte helt hade skött min behandling under sommaren hade jag gått ner lite i vikt när jag åter igen kom tillbaka till mando i slutet av augusti. Min behandlare blev ganska arg och besviken på mig och menade på att han verkligen hade trott på mig och så missbrukar jag hans förtroende. Både han och läkaren tyckte inte att jag var redo att börja skolan igen eftersom jag egentligen var tillbaka nere på rullstolsvikt. Men jag grät, bönade och bad om hur otroligt viktig skolan var för mig så vi gjorde en överrenskommelse om att jag skulle få läsa ett ämne i veckan, tills jag hade fått upp min vikt lite mer.

  Glad tjej som ska börja skolan igen!


Med min behandlares ord i öronen började jag kämpa på ordentligt med maten. Då jag kämpade på så bra behövde jag inte vara på mando så mycket utan endast tre dagar i veckan. Min behandlare tog med mig ut på små äventyr, fika, bowling, promenad osv och jag började få tillbaka min livslust igen.

Jag började även komma in i den nya klassen och fick en del nya vänner. Tillsammans med dem så var jag b.la ute och festade för första gången i mitt då 18 åriga liv. Försökte leva som en helt normal frisk människa helt enkelt.

I november bestämdes det att jag äntligen skulle få börja plugga heltid i skolan. Jag var överlycklig. Vägde fortfarande väldigt lite men ändå så pass mycket så jag fick lov att gå i skolan.

    

I mars 2011 åkte jag iväg på skolpraktik ner till Göteborg i fem veckor för att jobba på Universeum. Det blev ett par väldigt händelserika veckor. Jag fick för första gången någonsin öva på hur det var att leva och klara sig helt ensam. Bodde själv på ett litet vandrarhem i centrala Göteborg. Maten gick helt okej, jag åt inte efter mitt matschema utan små-åt lite hela tiden under dagarna och kände mig nöjd med det. Jag hade riktigt roligt på min praktikplats och trivdes med mina kollegor.

MEN sedan hände det en sak som inte borde ha hänt. Jag var med om ett våldtäktsförsök utav ett gäng äldre killar på vandrarhemmet där jag bodde. Det var hemskt och hela jag blev förändrad efter den händelsen. Jag var så otroligt rädd så att jag inte vågade mig ut i allrummet som fanns eller vågade mig ut till köket . Jag vågade inte vara där av rädsla för att stöta på någon utav killarna vilket bidrog till att jag inte vågade gå och laga någonting att äta. Så mina tre sista veckor där levde jag på blandsaft och mackor. Inte den bästa dieten direkt men det blev som det blev. Fast denna gång var det INTE pga ätstörningen.

       

Jag gick ner i vikt under min praktikperiod. Dock så lyckades jag återhämta vikten när jag hade varit hemma ett par veckor. Hade många långa samtal med min behandlare som förstod mig. Han kramade om mig massor och sa att han inte skulle bli sur för att jag tappat i vikt. Att han istället tyckte jag var enormt modig som trots allt orkade genomföra praktiken. 

Våren led mot sommar och det var dags för mig att ta studenten. Det var både med glädje och sorg som jag lämnade min älskade gymnasieskola. Det hade trots allt hänt otroligt mycket under mina år i den skolan. Jag hade kommit både lärare och elever riktigt nära så det var med en ganska stor sorg inombords som jag sprang ut från skolan, hoppade upp på det där flaket och vinkade "hejdå" till min gymnasieperiod.
Veckan innan studenten hade vi middag för alla lärare och elever. En middag där jag bestämde mig för att hålla ett tal om "min resa" under gymnasietiden. Jag fick applåder och stående ovationer. Folk grät och kramade mig massor efter det där talet. 

       

Jag hade ett väldigt bra sommarlov faktiskt. Psykiskt sätt mådde jag bättre än på länge även fast vikten gick ner litegrann men jag orkade liksom inte direkt bry mig om det. Jag gick till mando kanske en gång var tredje vecka och pratade men mer än så var det inte. Så jag kunde ställa och styra med maten ganska mycket om man säger så. Jag åt väldigt oregelbundet denna sommar . Vissa dagar åt jag bara glass och ibland kunde det gå nästa ett helt dygn utan att jag åt. 

I slutet av sommaren fick jag besked om att jag hade kommit in på naturvetenskapligt basår på universitetet. Jag ville gå den eftersom jag ville kunna få betyg i alla naturämnena för att senare kunna söka till veterinärlinjen eller marinbiologlinjen. Och i min gymnasieskola läste man inte fysik eller kemi. Så i början av september startade jag där.. 

Vad som hände där får ni läsa om senare....

När jag inte jobbar eller är ute och cyklar spenderar jag ganska mycket tid framför datorn och tv;n. Jätteroligt liv, höhö. Jag har fastnat för den bästa hemsidan www.swefilmer.com där man kan hitta de flesta filmer.  Många sömnlösa nätter spenderas där. Jag ska därför nu ge er tips på 9 filmer som jag gillar och brukar se på den hemsidan.


Små citroner gula ( 2013)
Agnes jobbar i restaurangbranschen och är tillsammans med sin pojkvän, den snygge rocksångaren Tobias. Men plötsligt en dag förlorar hon allt. Hon får sparken från sitt jobb samtidigt som hennes pojkvän lämnar henne.  Hon flyr hem till sina föräldrar för att få lugn och ro men får då ett telefonsamtal som ändrar allt.

Jag tycker filmen är lite småmysig. Jag är inte ett jättefan utav svenska filmer men den är är dock helt okej. Man kan känna igen sig mycket i Agnes.

White oleander (2002)
Astrid bor tillsammans med sin mamma Ingrid som är konstnär. Ingrid är sjukligt svartsjuk på sin kille så att hon förgiftar honom och blir dömd till livstids fängelse. Astrid får åka runt bland olika fosterfamiljer och försöker skapa sig en egen identitet. 

Filmen är ganska tragisk egentligen men den berör väldigt mycket och är helt klart sevärd!

Underbar och älskad av alla (2007)
Isabellas högsta dröm är att få bli skådespelerska. Hon är 30 år och känner att hon inte har kommit någonstans i världen. Hennes vänner skaffar partner, barn och häftiga jobb medan hon står helt still.
Hon bestämmer sig för att hon inte orkar vänta längre. Hon ljuger ihop ett bra CV och får på så sätt ett insprång i skådespelarvärlden men av rädsla för att inte få sitt drömjobb fortsätter hon sedan ljuga mer och mer. 

Asså ÅH jag tycker så mycket om den här filmen. Älskar Martina Haag i rollen som Isabella. Och då jag själv är intresserad utav skådespeleri tycker jag denna film är rolig att se. Man får även lära sig att ärlighet varar längst. 



Its kind of a funny story (2010)
Craig är en deprimerad tonåring. Han känner sig stressad och pressad utav allting i vadragen och efter ett självmordsförsök kommer han till en psykiatrisk vuxen avdelning. Från början hatar han det och vill bara därifrån, men sedan träffar han Noelle.

Den här filmen är SÅ fin. Jag tror att varje människa som någon gång varit inlagd på en psykavdelning kan känna igen sig. Att sedan finna kärleken på ett sådant ställe kanske är lite ovanligt men allt kan hända.

Jag saknar dig (2011)
Filmen handlar om enäggstvillingarna Tina och Cilla som bor tillsammans med sin mamma och pappa i en by nära Piteå. De är väldigt olika. Tina går på fester och dejtar killar medan Cilla ägnar mer tid åt teater. En morgon när de ska springa till skolbussen blir Cilla påkörd av deras kompis Martin. Man får följa Tinas vardag om hur hon försöker klara sig utan Cilla samt se hur Martin genomlider den svåra situationen av att ha kört på sin kompis. 

Jag gillar den här filmen, gråter alltid lika mycket varje gång. Även om jag inte har någon tvilling så kan jag förstå hur ont det gör att fölora någon som man verkligen älskar. Hur svårt det är att gå vidare men även ATT det går att gå vidare. 

Black Swan (2010)
Nina är en balettdansös vars liv kretsar runt balett. Hon är en utav de starkaste lysande stjärnorna på sin dansskola. Hon får chansen att spela huvudrollen i Svansjön men möter på konkurrens i form utav den nya eleven Lily. Nina blir helt desperat och besatt av att få behålla sin roll och går till extrema nivåer för att lyckas. 

Ush, jag tycker filmen är ganska otäck. Lite psykotisk sådär. Den visar också på hur långt det kan gå när man pressar sig själv för mycket. En riktig "wake up call". Den är mystist och häftig men som sagt, rätt obehaglig. 

Safe haven (2013)
En ung kvinna med ett mystiskt förflutet anländer till staden Southport. Där tvingas hennes relation till en änkling henne att konfrontera den mörka hemlighet som hemsöker henne. 

Filmen är SÅ bra. Det är en väldigt fin kärlekshistoria. Om man gillar filmer som Dear John och the Notebook gillar man även denna. Ett STORT plus för slutet. 

Seven pounds (2008)
Ben jobbar som skatteutredare och är djupt deprimerad efter sin frus bortgång. Han har svåra skuldkänslor inför de misstagen han gjort i sitt förflutna och funderar på att ta sitt liv. Men innan dess ger han sig ut på ett uppdrag som involverar sju andra personer. 

Jag tycker jättemycket om denna film. Jag gråter också alltid som en tok till filmen. Men den är så vacker. Lite långdragen i början (då den är 2 timmar) men sedan lossnar det och slutet är MAGISKT. 

Frozen (2014)
Måste SÅKLART avsluta med frozen(frost) som jag bara älskar älskar älskar!



LÅTEN   

Ikväll kände jag lite hur jag lyftes till stjärnorna. Ja faktiskt, helt otrolig känsla.

Jag har spenderat eftermiddagen hos ymperia för en personlig coachning. Och vad ska jag säga, jag bara ÄLSKAR dem alla. Carola, Daniel och Yaya är tre fantastiska människor. Inga ord i världen kan helt beskriva hur bra dem är.
Jag fick höra ord om att "jag var duktig" och att jag b.la hade bra improvissationsförmåga. Jag vet att jag älskar skådespeleri men jag visste faktiskt inte att jag var duktig på det.  Men nu har jag det svart på vitt.

Jag önskar jag kunde gå på fler utav deras kurser, gärna allihop. MEN, stort men. Jag tjänar ju knappt några pengar alls. Jag är visserligen anställd på Himmelska hundar (vilket jag är OERHÖRT tacksam för) men jag jobbar som sagt extra, vilket innebär att jag hoppar in när de behöver folk och just nu behövs jag inte så ofta. Men jag söker ständigt nya jobb och håller tummarna för att jag snart ska hitta något.

När vi även nämner ymperia så kan jag berätta att de just nu delar ut ett stipendie där man kan få 10 stycken gratiskurser där. Hur bra? Vill så hemskt hemskt gärna få det där stipendiet så jag kan fortsätta utvecklas inom mitt skådespeleri. Jag har inte ens råd att vara medlem på statist.se just nu. Så dåligt med pengar har jag, haha.

Juste, som jag sa så är jag nominerad till deras stipendie . Så om ni går in på www.ymperia.com/sofie kanske ni kan vara gulliga och slänga en röst på mig eller något.

Nu ska jag öva lite på ansiktsuttryck här hemma, haha.

När orkar man inte? Man ska lyssna på sin kropp när man inte orkar, men när orkar man inte? För mig har det tidigare varit en svår ekvation att lösa. Vadå, orkar inte? Det är väl bara att orkar, att köra på och fortsätta lite till och lite till. Så länge man står på benen så orkar man väl? Jag tror att det handlar om en lång tids nochalerande av kroppens signaler, dess försök att tala om för mig att nu räcker det. Tillslut stänger kroppen helt enkelt av. För en stund. För den inser att det inte är någon idé att så mycket som ens viska längre, för den blir ändå inte hörd. Tills en dag då den skriker rakt ut, ett ganska ljudlöst skrik som skakar om hela kroppen likt ett jordskalv. DÅ tar det stopp. Då orkar man inte mer. 

Sådär är det inte idag. Idag har jag kommit längre. Idag vet jag bättre. Jag vet att jag inte behöver rasa ihop gråtandes i en hög för att kroppen inte orkar. Kroppen är min vägvisare. Min inre vägvisare som behöver respekteras. Den behöver lyssnas till för att jag ska må bra. Den behöver respekteras för att inte tystna. Att orka är individuellt, att inte orka är förändligt, från tid till tid. Det är okej att inte orka alltid.

Just nu är jag inne i en time-out. En paus. Jag går på sparlåga just nu. Jag behöver mycket vila och behöver säga nej mer än vanligt, även till saker jag tycker är roliga och intressanta. Just nu orkar jag mindre än vanligt. Jag sover mycket. Jag föredrar att ligga hemma istället för att gå ut.

Det känns skönt att kunna acceptera. Såhär är det just nu. Jag behöver vila. Min kropp försöker tala om det för mig. Och jag måste lyssna på min kropp. Så jag säger nej. Jag rensar bland mina åtaganden. Gör så lite som möjligt. Anstränger mig så lite som möjligt.

Visst kommer tankarna upp;

• Du gör ingenting
• Du sover bort din dyrbara tid
• Du är lat
• Du gör ingen nytta 

Alla dessa tankar. Alla känslor. Det är endast tankar och finns egentligen ingen sanning i det. En gång en duktighetsprinsessa alltid en duktighetsprinsessa? Det är en stor utmaning för mig att brottas med alla duktighetskraven. Ibland behöver jag lite hjälp. Stöd. Någon som påminner mig om att det faktiskt är okej. Om att jag inte behöver planera och vara i farten hela tiden. Om att det är just det här jag behöver, ta det lite lugnare just nu.