Vilken dag det har varit. Har varit igång sedan 05.10 imorse och pysslat och donat. Det var nämligen filminspelning som stod på schemat. Ganska spontant egentligen då jag av en ren slump råkade se på facebook dagen innan att de behövde folk för en reklamfilmsinspelning. Det var reklam för flygbolaget SAS och vi skulle föreställa resenärer.
Egentligen vill jag inte ta så mycket statistjobb längre då jag tycker att jag är bättre än så(tar hellre skådisroller menmen). 

Sagt och gjort. Vi skulle filma ute vid barkarby någonstans. 07.30 möttes alla upp och så fick vi åka buss till filmplatsen. 

Rejält otur med vädret hade vi. Det har bokstavligt talat ösregnat hela dagen och vi skulle filma utomhus. Jävligt tur att jag tog med paraplyet där kände jag. Skorna läckte det dock in i och efter några timmar var det en liten sjö i mina skor. 

Men jag hade det helt okej bra ändå. Lärde känna lite nytt folk och klickade speciellt mycket med en tjej i min ålder som var supershysst. Henne hoppas jag få träffa fler gånger. 

   Heeh, ja ni ser ju hur kuuul vi hade (ironi på hög nivå).


Efter inspelningen rusade jag till capio för en avstämning med min fina behandlare. Har inte så mycket att säga kring det. Var väl som vanligt. Dock rinner alltid mina tårar när jag är hos henne men det är en annan sak. 

Tillsist mötte jag upp en vän till mig som jag lärde känna för någon månad sedan genom en annan filminspelning. Vi tog en fika i sollentuna centrum och hade det allmänt mysigt. 

Helt okej tisdag!

  

Kan säga att helgen hos Emma inte blev som planerat. Jag började må riktigt dåligt utav olika anledningar och fick lov att åka därifrån redan efter 1 natt. HATAR mitt måeende ibland. Att det blir sådär. 

Jag tror att vissa människor helt enkelt har lättare för att dra på sig depressioner. Vissa som är mer mottagliga för sådant. Tyvärr är jag en utav dem. Vet inte vad orsaken är egentligen. Det måste vara något fel på mitt DNA någonstans. 

Jag brukar i snitt dra på mig 2 rejäla depressioner per år som håller ca 1-2 månader var. Då är det riktigt jobbigt och jag stänger ofta in mig i huset och blir liggandes i sängen om dagarna - för att energin är som helt bortblåst när man är deprimerad. Du är helt slutkörd, både fysiskt och mentalt och orkar helt enkelt inte göra ett skit. 
Det finns inte så mycket jag kan göra åt saken heller. Jag har prövat massa olika mediciner men ingenting har riktigt fungerat. De har kanske hjälpt till en början men efter en tid har effekten börjat avta. 

Det är förstås aldrig kul att vara deppad men man får försöka tänka att "det går över", för det gör det. Kanske om några dagar, kanske om några veckor ELLER om några månader, men det går över. 

 

Jag kommer att bo i en resväska de kommande dagarna nu känns det som. I helgen ska jag ner till min babe Emma i Eksjö och hälsa på. Har inte träffat henne sedan februari så det är verkligen dags att ses nu. Det kan vara knepigt det där med att ha en vänskap på avstånd men med Emma funkar det galant då vi pratar i telefon regelbundet och på så vis håller vänskapen vid liv. Förutom Emma har jag nog bara 2-3 kompisar i mitt liv just nu. Men hellre få bra vänner än många ytliga vänner. Så fredag eftermiddag tar jag tåget ner mot min lilla pingla. Egentligen ska jag dit för att fira hennes mammas födelsedag, haha. Som det kan bli ibland.


Imorgon kväll tar jag min resväska och åker till Jonas för att övernatta en natt. Har lite abstinens efter att ha varit utan min prins i 3 dagar. HAHA. Patetisk jag är men så är det när man verkligen är kär. Saknar honom när vi inte setts på 1 dag liksom. I en idealvärld skulle vi träffas varje dag men nu går ju inte riktigt det då vardagen kommer imellan.

Innan jag besöker min prins ska jag träffa min syssling Sara inne i stan. Sara har varit borta och rest i Nya Zeland sedan mars och jag har såklart tusentals frågor till henne. Hon är så sjukt cool som åker iväg sådär helt själv och jag imponeras utav henne. Dessutom har jag saknat henne rejält när hon varit borta.

 

Uppdatering när jag är hos Emma eller nästa vecka.

  

Det är över för mig nu på djurkliniken. Verkligen astråkigt men vad kan man göra åt saken? Det fanns egentligen ingenting jag hade kunnat gjort annorlundare. Rejält besviken men livet måste ju liksom ändå gå vidare på något sätt. Så jag ska förska att "gå vidare" denna vecka. Inte ge upp. Inte få panik. Nya jobb kommer komma. 

  

PUSS