Jag har många bra saker med min personlighet. Jag är social och har inte svårt för att ta kontakt med och prata med nya människor. Jag är snäll och bryr mig om människor. Jag är hjälpsam. Jag är envis och otroligt driven. MEN en dålig sak som jag är jävligt bra på är att tycka synd om sig själv. Ja, jag kan tycka så himla synd om mig själv som "aldrig lyckas få ett riktigt fast jobb eller som aldrig kommer något vart med mitt skådespeleri". Kan verkligen sätta mig ner och storböla ibland då allting känns så himla hopplöst.

Men idag insåg jag att "vafan Sofie, kom igen, ligg inte här och gråt utan se istället till att ta tag i dina problem". Om jag nu har det svårt med jobb, ja var ännu mer på då, sök ännu mer jobb än du vanligtvis gör. Och ang. skådespelandet. Var ännu mer på producenter och regissörer. Maila runt och sprid ditt cv, spela in videos på dig själv och kämpa på ÄNNU MER. Ibland räcker det inte med att man ger 100% utan man måste ge 110% istället.

Det är så mycket idéer jag har på saker och ting. Jag vill b.la skapa en youtube-kanal och börja spela in filmer/sketcher. Planerar att starta en ny blogg där jag ska testa och recensera saker. Planerar att spela in olika castings. Ja, en hel del saker. Men får jag tummen ur och påbörjar dessa projekt? NEJ! Varför? Jag för att jag ständigt har inställningen om att "det kommer nog ändå inte gå så bra så då är det bäst att skita i det". Vafan? Vilken kass inställning. SKÄRPNING som sagt!

 

Den fysiska statusen: KAOS! Ont praktiskt taget överallt och funderar över om jag nått min maximala smärtgräns just nu. Igår vaknade jag och kunde knappt röra mig. Blev sängliggandes nästan hela dagen. Känner mig som ett super-roligt sällskap. I och för sig satt Jonas bara och pluggade så det gjorde väl inte så mycket men jag vill ändå kunna känna att jag är där och inte halvt nerdrogad av smärta.

Idag visade sig solen för första gången på väldigt länge (känns det som) och vi fick den första vårdagen. Soligt och runt en 15 + i skuggan. Bestämde mig för att ge mig ut på en kortare springtur, eller iallafall en promenad i solen. Kletade in halva ryggen + höften + benen i liniment och begav mig ut. AJ vad jag ångrar mig nu. Linimentet dämpade smärtorna för en stund men nu är det tillbaka multiplicerat med 100. Blir så ledsen och arg. Vill bara få slut på smärtan NU och kunna leva normalt igen typ. Kunna röra mig som förut, kunna träna, slippa få ont då jag böjer mig ner för att knyta skorna eller då jag ska resa mig upp ifrån soffan/sängen.

Som ett sista försök har jag bokat in mig själv på en akuttid till en naprapat i Sollentuna. Kan inte den personen hjälpa mig vet jag inte vad. Då blir det vidare till sjukuhset för en röntgen för att se hur allt står till inne i min kropp.

  

Har otroligt ont i ryggen/höften , till den graden att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Trots ipren, alvedon, liniment + voltarengel gör det ändå ont. Jag kan inte slappna av och sova, därav nattbloggandet.

Tänker göra en music means memories #2 då jag tidigare gjort ett liknande inlägg.
vanjasofie.bloggagratis.se/2013/09/
Jag är en riktig musik-människa varesig folk visste det eller ej. Musik väcker extremt mycket inom mig. Får utlopp för tankar och känlsor jag ibland inte visste att jag hade och jag bildar minnen av personer/händelser till varje liten låt jag lyssnar på. Ska dela med mig utav några.



Sophie Ellis Bextor - Murder on the dance floor
2002 var jag inlagd på en psykiatrisk klinik som hette Eugeniahemmet där det var barn med alla möjliga psykiska problem. Det var en hyperaktiv kille där som alltid skulle lyssna på den här låten. Bytte någon låt började han skrika och gråta.

James Blunt - Goodbye my lover
En väldigt jobbig period i mitt liv då jag många gånger funderade på att avsluta mitt liv. Brukade gå ut på kvällarna och lägga mig i gräset ute på ängen utanför min pappas hus och lyssna på denna låt.

Kelly Clarkson - Anytime
Samma med denna låt. Lyssnade ofta på den då jag var ledsen. Den var sorglig men samtidigt så fin. Jag ville dö till denna låt. Ville ha den på min begravning.

Akon- Belly dancer
Den här låten dansade vi till på idrotten. Vi skulle vara i olika grupper och hitta på en koreografi till diverse danser och min grupp dansade till denna låt.

Snook - Mr. Cool
Jag hade inte så många kompisar i skolan. Iallafall inte i min egna årskurs utan hängde mer med de som var ett år yngre. Det var två tjejer, Liza och Mikaela, som jag var med ibland. Denna låt får mig att tänka på dem.

Pussycat dolls- Beep
Även denna låt får mig tillbaks till högstadiet. Vår skola hade någonting som hette "Melodifestivalen" varje vår då varje klass fick uppträda med en låt. Minns att min klass ett år uppträdde med den här låten. Jag ville också vara med dem men jag dansade för dåligt så jag fick inte vara med.

Lady Gaga - Bad romance
När jag var inlagd på mando 2010 var det en personal (älskade Lucy) som alltid gick och nynnade på denna låt.
Rah rah ah-ah-ah , ro mah - ro-mah-mah , gaga oh-la-la . Finaste Lucy.

Ola- Riot
Ett utav mina statist/skådespelaruppdrag. Var med och spelade in den här musikvideon våren 2011. Var en rymdvarelse iklädd en svart plastpåse. Haha. Har nog aldrig känt mig så ful som där. Men det var kul då det var första gången jag spelade in en musikvideo. Plus att man fick träffa Ola som var jordens shysstaste person. Dock rätt knarkad video.

Alexandra Stan- Mr. Saxobeat
Den här låten spelades på mitt studentflak. Minns denna dagen med GLÄDJE. Att äntligen klarat av hela gymnasiet, trots inläggningar och sjukskrivningar. JÄVLAR var stolt jag var över mig själv. Susade fram inne i stan, med vinden fladdrandes i håret till denna låt.

Gym Class Heroes ft. Adam Levine- Stereo Hearts
Jag hade inte så många vänner på gymnasiet heller i ärlighetens namn. Inga i min egen klass iallafall. Hade dock en supervän häst-klassen. Vibecke, Vivvis . Älskade vän. Hon var en av de få som fanns där för mig. Som kom och besökte mig på sjukhuset. Som fanns där med sin hand så jag kände mig svag. Hon gillade denna låt. Finaste Vivvi.

Svenska Björnstammen - Vart jag mig i världen vänder
Den här låten får mig att tänka på Angelica. Finaste Angelica som under fler år var en väldigt betydelsefull människa i mitt liv. Som några år var vad man kallar min bästis. Dock så var vi både svårt sjuka i anorexi då vi träffades och sjukdomen förstörde vår vänskap. Men hon har fortfarande en del i mitt hjärta och kommer alltid vilja hennes bästa och bry mig om henne.