Alla inlägg under juli 2015

Av Sofie - 27 juli 2015 23:43

Jag känner mig så trött och matt i både kropp och knopp. Jag går på högvarv om dagarna när jag jobbat, är nästan helt hajpad och hög på energi och jobbar så jävla hårt till att när jag kommer hem vara helt slutkörd och stupa ner i soffan. Är så trött så tårarna bara forsar och jag vet inte helt varför. Men jag känner mig så fruktansvärt fruktansvärt ledsen. Kanske är det bara pga tröttheten, men kanske kan det också vara någonting annat djupare?

Gråter iallafall massor om kvällarna. Varför blir det så egentligen? Vad är det med kvällarna som är så oerhört jobbigt. Enda kvällarna då jag inte gråter är om jag sover med Jonas, men vafan, ska jag inte kunna klara av att sova själv eller?

Är ledig idag (SKÖÖNT) men ska upp 7.30 för att ringa vårdcentralen. Ringde dem i eftermiddags och fick prata med en snorkig tant som sa åt mig att "hon kunde minsann inte hjälpa mig utan jag fick vara så god att ringa imorgonbitti". Ajaj sir.

  

Av Sofie - 26 juli 2015 22:42

Veckan har gått alldeles för fort och man hinner liksom knappt blinka förns veckan är förbi. Och nästa vecka går vi liksom in i augusti. Då har ännu en sommar gått och vad har jag hunnit med? Jobb och jobb och mer jobb kan man väl säga. Jag skulle vilja fortsätta jobba på aqauaria då det är ett bra jobb men jag tror faktiskt inte jag kommer att få fortsätta där i höst. Tror inte jag gjort tillräckligt bra ifrån mig faktiskt.

I måndags , tisdags och onsdags jobbade jag då som sagt. I cafét varje dag och det är alltid så sjukt mycket att göra där nu i sommar. Turister från alla håll och kanter som kommer och besöker muséet.

I torsdags och fredags hade jag två underbara lediga dagar med min pojkvän hos mig samtliga dagar. Vi har bara gosat, as usual(vädret har varit skit så vad har man annars kunnat gjort liksom?), bubblat i vår nya utomhuspool och det var så sjukt mysigt. Vattnet kom upp till en temperatur utav 40 grader så vi tog ett sent kvälls/nattdopp i poolen. Vi har även sett klart Oreange is the new black och istället börjat se Prison Break (ja vi är typ sist i världen att se den serien.) Vi bakade även mûslibars som blev awsome och kommer definitivt bli bra mellanmål då jag ex är på jobbet eller bara behöver få i mig snabb energi.

Jag besökte förresten aldrig närakuten nu i måndags som jag skulle ha gjort då de ansåg att jag haft problem så länge så jag måste vända mig till vårdcentralen istället. Jobbat morgon nästan varje dag så det har inte funnits tid till att gå till vårdcentralen men jag är ledig på tisdag , alltså verkligen hel-ledig, har ingenting planerat utan ska vara hemma bara (eventuellt hämta hem en cykel).

Följande vecka ser ut som följande.
Jobb på måndag, ledig tisdag (hurray!!!), jobba ons-fre och sedan ledig i helgen då det förmodligen blir Jonasmys och annat skoj.

  

Av Sofie - 19 juli 2015 18:03

Efter att ha jobbat hela veckan, fortfarande halvsjuk med halsont, huvudvärk och värk i hela kroppen tog jag tåget och bussen till Jonas nya lägenhet och damp ner i hals dundersköna säng och spenderade kvällen/natten där. Finns ingenting som får min själ att må så bra som att umgås med denna snubbe. Fortfarande efter 1 år och 3månader är jag superkär. Skulle göra allt för honom. Det är som att alla miljontals celler i min kropp blir smilegubbar då jag umgås och får vara nära Jonas. Vi åt iallafall sen middag (inte lika hög matångest som vanligt, det tackar vi för) och kollade serier. Vi är fortfarande insöade på Oreange is the new black och har snart betat av hela serien.

Vaknade upp igår, lördag, rejält utsövd men fortfarande ont i huvud och hals. Kände dock inte den där feberkänslan som jag brukar känna. Igår var även Jonas och hans mamma på middag hemma hos min familj då jag velat att våra föräldrar ska träffas hur länge som helst. Och nu gjorde dem det som sagt och jag hoppas det blev lyckat från allas håll. Följde sedan med Jonas hem tills hans lägenhet åter igen. Vi är så vana vid att någon annan alltid är i huset så det är verkligen LYX att kunna vara själva med varandra.

Men nu är det söndag och jag är åter igen hemma i huset. Övriga husmedlemmar har åkt till morfar i Dalarna och stannar borta i drygt en vecka vilket innebär att jag är själv här hemma i en hel vecka. Med tanke på min mat och kroppsångest som är förhöjd just nu känns det inte kalasbra men what to do? Måste genomlida vecka ändå på något sätt. Imorgon eftermiddag funderar jag faktiskt på att åka till närakuten i Upplands väsby för att kolla upp alla mina symptom, febern, det halsonda, huvudvärken, alla mina blåmärken som dyker upp var och varannan dag överallt på kroppen. Slutar rätt tidigt imorgon så det blir ju ganska så bra om jag åker dit efterråt.

Ska snart ut på en kvällspromenad nu för även om jag inte kan träna så kan jag iallafall hålla mig igång lite i form utav promenader så jag inte blir hel stel eller för stillasittande.

  

Av Sofie - 15 juli 2015 23:59

Efter en extremt jobbig ångestfylld vecka så kände jag verkligen att jag ville banta och svälta ihjäl mig typ. Åt mindre både i måndags och igår men vet ni, det hjälpte inte ett enda skit. Det enda som hände var att jag mådde ännu sämre. Svimningskänslor och skakningar i kroppen. Inser att min kropp verkligen behöver regelbundet intag utav mat. Jag kan inte ens klara ett dygn utan mat i min mage vilket jag kunnat förut. Men måste acceptera att kroppen fortfarande, nu två år senare är skör. Att den fortfarande (tydligen) inte repat sig från den värsta svälten och (då) undervikten. Måste acceptera det faktum att OM jag skulle försöka gå ner 5-10kg genom svält skulle kroppen troligtvis kollappsa totalt och jag skulle hamna på akuten med vätske och näringsdropp inkörd i en ven i armen.
Så jag får leva med min äckelkropp i ytteligare , ja 60 år. Men vill bara veta vad man ska ta sig till. När man blir så ledsen varje gång man ser sin kropp i spegeln och det fysiskt gör ont i hjärtat av sorg då man känner sig så jävla fet. VAD ska man ta sig till? Vad ska man göra? Ni som gått från extrem undervikt till normalvikt berätta gärna er historia.

Idag har jag varit ledig från jobbet och har spenderat dagen på Furuvik med mamma, syskonen + s då jag med mitt personalkort på Aquaria även får gratis inträde till Grönan, Skara sommarland, Kolmården samt just Furuvik. Hade ju skolpraktik där under 5 veckor i andra året på gymnasiet så har varit där rätt mycket och hittar bra där. Dock var det inte så mycket där som jag minns sedan sist utan man gick runt parken ganska fort. Sedan var vissa djur, tex lemurerna inte framme så mycket så det var ju mindre kul.
Åt både lunch (mackor) samt en glass på Furuvik och jag hatar att säga det men - ångest. Vad jag än äter, hur lite jag än äter finns det alltid en röst som säger "du hade kunnat äta mindre", "kom igen feta jävul, kan du inte klara dig utan mat" men NEJ, det kan jag faktiskt inte. Blir dock ledsen utav denna matångest. Vart fan kom den ifrån liksom? Det har också smygit sig på igen i takt med att kroppshatet vuxit.

Dagen var helt okej anyway och snart ska jag lägga mig och sova och upp till en ny arbetsdag imorgonbitti då jag ska stå i presentshopen. PUSS

 


  

Av Sofie - 12 juli 2015 23:35

Nu ligger jag i sängen, har nyss smällt i mig en stor tallrik youghurt, mûsli och banan + ett glas juice efter ett kortare pass styrketräning. Har jobbat från 11.15-19.00 idag och är TRÖTT. Inser att det faktiskt inte går för mig att avstå från mat som jag hade tankar på igår. Jag älskar mat allt för mycket och blir alltid hungrig efter tre timmar, oavsett hur mycket eller lite jag ätit. Det var en väldigt ångestfyllt Sofie som skrev igår. Tror det blev lite för saftigt för mig att äta flera stora middagar + kvällsgott 4 dagar på raken. Något som en annan kanske hade klarat lätt men som jag fick megaångest för.

Jag vill bli smal(vad det nu är), eller iallafall smalARE än vad jag är nu och det står jag fast vid. Jag vet inte min vikt men känner att 5 kg skulle jag nog kunna tappa utan att hamna i farosonen för undervikt. Vill känna mig snygg och fin för mina vänner, för de jag jobbar med och för Jonas(dock älskar den sistnämnde redan min kropp men det spelar ingen roll). Trots att jag får blickar av honom och han gång på gång talar om vad vacker jag är och inte minst vilken fin figur och kropp jag har kan jag inte känna det själv. Jag trivs inte med mitt kurviga jag. Samtidigt som jag vet att det inte går att vara 23 och ha en figur som en 11årig pojke. Det ser bara helt sjukt ut. Preics som hon på mitt jobb.

Jag har insett att jag kanske aldrig kommer kunna lära mig tycka om min kropp. Kanske kan lära mig att leva med den men kommer aldrig gilla den precis. Kan acceptera den men inte mer. Absolut inte mer. Har försökt få hjälp med min kroppsbild men ingenting har hjälpt. Tror inte någon kan hjälpa mig heller. Den enda som kan hjälpa mig är jag själv. Hur det nu ska gå?! Det enda jag kan göra är att försöka leva sunt och hälsosamt. Då kanske jag kan tycka lite bättre om min kropp.

 
En rätt så mycket smalare Sofie. Sommar 2010. Vikt; farligt låg. Hade rullstol med mig vart jag än skulle. Varför vill jag vara den tjejen på bilden ibland?
  



Av Sofie - 11 juli 2015 19:58

De senaste veckorna har det smygit på sig massor utav tankar inom mig. Eller ja, okej, de senaste månaderna egentligen.
Som jag tjatat om i flera inlägg har jag haft en förkyldning plus en infektion i kroppen som har fått mina vanor att ändras lite. Knappt någonting alls sett från andras ögon men för mig har dessa förändringar fått mig att tänka om både en och fler gånger. Jag har inte orkat så mycket, varken velat eller vågat ge mig ut på långa träningspass. Jag har heller inte orkat jobba så mycket jag borde gjort pga hög feber och har fått skjukanmäla mig ett flertal gånger.
Samtidigt har jag ätit som en hel jävla gnu. Speciellt nu de senaste veckorna. Som att magen aldrig blir mätt, som att jag kan äta flertal portioner av någonting och fortfarande vara hungrig. Visst att jag äter p-piller men så här jävla hungrig är fan inte normalt att vara.

De senaste dagarna här hos Jonas har jag mått riktigt rejält dåligt med maten och ätandet. När vi umgås blir det alltid oftast mer mat än vad man förväntat sig pluss att vi ofta myser ner i någon soffa med snacks om kvällarna. Helt ok kanske ni tycker, och jag me. Jag tycker det är otroligt mysigt och faktiskt riktigt gott och jag njuter ofta och äter ofta mer när vi ät tillsammans än då jag är ensam.

Har dock börjat se på min kropp med andra ögon. Jag är i dagsläget det man kallar normalviktig...... tror jag. Kanske rent utav att jag börjar närma mig övervikt, jag vet inte? Jag vet iallafall att jag inte är smal som jag varit förut i hela mitt liv. Efter en incident som hände i våras har jag det svårare med att behålla vikten, som det känns iallafall och jag känner hur min kropp är för stor , större än vad jag känner mig bekväm med. Jag kunde tidigare i våras känna mig hyffsat okej, inte vältränad men inte heller en slapp soffpotatis if you know what I mean. Jag var sådär halvt tränad. Gymmade 3-4 dagar/veckan och åt lagom bra. Fick iallafall inte skuldkänslor då jag åt, vilket jag får nu. Äter som sagt mer än jag tidigare gjort men samtidigt tar det emot. De senaste kvällarna hos Jonas efter middagarna har jag fått något slags ångest-rus och skuldkänslor efter våra middagar. Ångesten och raslösheten bubblar inom mig och jag känner för att gråta. Känner hur magen inte längre är platt och hur mättnaden lägger sig som ett tunnt lager utav fett ovanpå min kropp.Hur mage och lår växer och fylls av äckligt överflödsfett.

Jag kunde förut granska min kropp och känna att "den var okej". Brukade använda helkropps-spegeln i Jonas familjs hus. Nu kan jag knappt gå förbi den utan att spy lite inombords.  Jag är FET! Eller åtminstone överviktig. Rejält kurvig. Och äcklig. Att jag ens en gång kan tillåta mig själv att unna mig mat är otroligt. Jag borde banta, fasta i veckor för att få av mig alla dessa äckliga överflödskilon. Jag orkar verkligen inte med min kropp mer. Har försökt acceptera den i över två år men nu får det vara stopp. Vägrar acceptera den längre.

Att det dessutom är en anorektiker på mitt jobb gör inte saken bättre. Smal som en jäkla sticka utan lår och pinnar till armar. Och denna smala person ska jag vara omkring om dagarna. Triggerfaktor till tusen. Att dessutom vittna att hon aldrig äter om dagarna gör tankarna i mitt huvud ännu värre. Jag ska fan bli minst lika smal som hon. Vägrar vara den feta på arbetsplatsen. Vägrar vägrar vägrar.

Nu är det lördag och jag ska äta så mycket min kropp vill ikväll och imorgon men på måndag är det fan jag som börjar dra ner på maten rejält och tappar i vikt.. Minst 5-6 kg ska jag ner , gärna 10 kg. Så man ser lite reben, nyckelben och höftben. För jag orkar inte vara normalviktig och ful när jag istället kan vara lite underviktig och känna mig så jävligt mycket mer nöjd med mig själv. Så jag slipper ha dåligt samvete över att jag äter.

Förlåt alla men jag tänker försöka ge mig in i bantningens spår en gång till. Förlåt till er jag sårar och er jag gör besviken men jag måste göra detta. Måste vara strikt mot mig själv och med mitt matintag. Måste försöka iallafall.

  

Av Sofie - 7 juli 2015 23:23

Jag är fortfarande sjuk. Haha, så fail. Har varit sjuk för länge nu. Har ständigt ont i halsen och öron samt lock för öronen. Hör liksom inte ens när jag själv pratar längre. Får gå till läkaren snart om det inte går över. Har dock så jävulskt mycket jobb och är typ aldrig ledig och hinner vila upp mig så där kanske vi har en stor faktor till varför jag aldrig blir frisk. Nu i helgen tex då jag hade ledigt var jag ändå tvungen att repa teater hela dagarna då vi hade heldags-rep med teatergruppen. Inte för att det inte är kul men jag hade egentligen behövt ligga inne och bara vila.

Nu denna vecka jobbar jag mån, tis och ons, ledig på tor och fre men jobbar sedan i helgen. Jag ska egentligen vara glad att jag har ledigt tor och fre då man i vanliga fall jobbar 6 dagar i veckan. Ska inte klaga, det är kul , men min kropp är verkligen SÅ ovan vid att jobba såhär "mycket" och protesterar vilt samt att jag faktiskt har någon infektion i kroppen och allt blir så pass mycket jobbigare då. Jag känner min kropp och när den inte mår bra.
VÄGRAR må såhär hela sommaren. Snacka om att fucka upp sin sommar då liksom.

Borde egentligen sångöva som en dåre också inför teatern i augusti men min hals har som sagt gjort så ont att det varit lönlöst tråkigt nog. Många måsten just nu känner jag.

Ta hand om er
  

Presentation

What doesn´t kill you makes you stronger

Fråga mig

31 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Frågor


Skapa flashcards