Faktiskt, för första gången på länge så är jag glad att det är helg. Inte sådär superglad direkt men lättad snarare. Veckan på jobbet har varit riktigt tunga. Fick komma in på möte hos chefen i onsdags då hon berättade att det tydligen är folk på jobbet som klagar en massa på dig. Både kollegor och kunder sa hon. Det kom som en stor chock för mig, som ett slag rakt mot bröstet. Okej, så folk ogillar mig alltså, det var ju sjukt tråkigt att höra. Blir så himla himla ledsen faktiskt. Nu känner man sig verkligen välkommen på jobbet. Dock sa hon inte VAD det var dom hade klagat på, i vilken situation jag gjort fel. Då är det jävligt svårt att bättre sig också ellerhur?

Är ialafall sjukt besviken på detta jobb som jag kände skulle bli så himla bra. En djurklinik liksom, hur bra är inte det? Vet ni , ibland känns det som att allt jag gör blir fel. Allt är menat att misslyckas. Jag har tagit mig igenom anorexin sure men är fan inte lyckligare för det. Ibland (OBS ibland) tänker jag att "ja men jag kan ju ta och svälta igen, det brukare ju hjälpa förr?"

Iallafall har helgen gått sjukt fort även fast jag inte gjort något speciellt. Sån jävla ångest (som ni vet) över att ha fria helger. Som att jag inte är "värd" att få ha ledigt och vila. Inte värd att ha en fri dag.  Igår var jag i centrum med mamma och syster och shoppade lite samt köpte hårfärger (hårbomb för mig), så nu är mina toppar blå/gröna. Idag har jag varit och tränat, håller även på att träna på huvudstående. Progress-video kommer senare plus att jag var inne i stan med Maria och svullade glass från Stikkinikki. Fyfan, mätt fortfarande. 


PUSS på er finisar som kikar in här ibland

Det är ett enormt stort tomrum nu när jag inte har teatern om helgerna.  Kommer på mig själv att tänka varje helg att "ska jag inte till Nyköping nu?" Känner verkligen fruktansvärt tom. Men nu är det uppehåll för hela teatern oavsett så jag kommer ändå inte vara där nu i sommar. Vill vara med igen i höst, tror jag. Men min regissör är så himla överbeskyddande och tänker och tror att "men det blir nog jobbigt för Sofie i höst också" Hell no! Fattar inte hon och alla andra att få spela teater är det enda som verkligen får mig att andas. Det enda som får mig att känna mig levande. 

Försöker fortfarande desperat få mina helger att gå över så snabbt som möjligt. Får ångest varje fredag-kväll och tänker att "fan nu är det helg igen". Det är visserligen skönt att få sova ut, men dagarna är skit. Tog kontakt med Marie och Maria, två grymma tjejer som jag lärde känna på gymnasiet. Utan dom vet jag fan inte hur jag skulle klara mig, honestly. Är helt alone utan dom. Var först och klättrade med Marie på söndagsförmiddagen och sedan mötte vi upp Marie och gick och åt veggobuffé (eller dom åt buffé, jag åt raw-food glass) och myste i solen. Fina fina vänner. Under tiden med Jonas var jag så fullt besatt av honom så jag glömde bort mina vänner i all den där förälskelsen. Fan vad jag är dum och idiotisk. 
Inser också att jag måste från och med nu hålla hårt i dom vännerna som jag har. 

Love you guys. Börjar förstå nu vilka som verkligen finns vid min sida

  

Den här veckan har inte varit som de senare veckorna. Plötsligt har jag fått väldigt mycket mer tid om kvällarna än vad jag brukar ha. I tisdags blev min gymnastikträning inställd då två av tränarna var sjuka. "No big deal" kanske folk tänker men för mig blev det en väldigt jobbig situation då jag de senaste tisdagarna sedan i januari har gått och tränat gymnastik. Jag har gjort det även under de veckorna då allt känts som värst just bara för att jag har känt att gymnastiken har varit en av de få sakerna som fått mig att inte tappa greppet helt , det enda som fått upp min livslust lite för stunden. Så för mig blev det en stor och jobbig grej att inte kunna få gå och träna i tisdags kväll. Har dessutom skaffat lite nya bekantskaper i min gymnastikgrupp , fyra trevliga människor som jag hoppas kunna fortsätta umgås med när kursen är slut. 

Har kommit hem tidigare om kvällarna hela den här veckan pga olika anledningar och en del av mig har tyckt att det varit skönt då jag kunnat vila och lägga mig tidigare om kvällarna samtidigt som det är väldigt jobbigt att få så mkt egentid hemma då det är då alla mina tankar kommer upp. Jag ser ju medvetet till att ha massvis med saker för mig bara för att slippa tänka. Orkar egentligen inte tänka alls för börjar jag tänka på något som känns svårt så spårar det oftast ut fullständigt och jag kraschar . Ibland varje eller varannan natt. Så på något sätt är ensamheten och den fria tiden hemma det värsta. Vet ju att jag måste ta tag i detta. Måste klara av en lugn kväll hemma utan att få total panik. Måste kunna ta det lugnt ibland och bara vara.  Landa i och känna mig bekväm med att vara med mig själv.  Ska börja hos psykolog för allt detta + mycket mer nästa vecka. Var och träffade henne i onsdags och hon värkar snäll.

Ta hand om er. 

  

Är fortfarande sjukling. Fast mår lite bättre nu ikväll än vad jag gjort tidigare dagar samt vad jag gjorde imorse. Var verkligen så taggad på att åka och klättra med en gymnasievän idag men fick skicka ett sms och förklara att jag verkligen inte kan då jag är sjuk. Sjukt(höhö) jäkla trist verkligen. Trist att behöva säga nej till en god vän dessutom. Känner att om jag bara säger nej en gång så kanske hon inte frågar mig om jag vill ses fler gånger. 

Kände att "visst hade vi kunna gått och klättrat" men då hade jag nog blivit sjukare och inte kunnat jobba imorgon. Är iofs väldigt otagg på att jobba men måste ju ha in någn inkomst, är riktigt jäkla fattig just nu så det är tragiskt. 
Har spenderat dagen mestadels på en soffa, sovandes eller vilandes. Sett på miljontals youtube-klipp samt städat huset på övervåningen. Hittade rätt intressanta saker i mitt rum som jag trodde var borta sen längesedan. Rensade alla hyllor på gamla böcker, block, papper osv. Rensade även alla skivor vi hade i vardagsrummet och hittade allt möjligt smaskigt. Hittade en cd-skiva med massa bilder från gamla digitalkameror. Så sjukt kul. Insåg att jag fotade väldigt mycket när jag var yngre. Vad händen med den hobbyn liksom? Det är ju hur kul som helst!! 

Ska se på reprisen av Ex on the beach snart (SÅ skönt att kolla på det och bara slippa tänka så jävla mkt hela tiden) och lyssnar just på nu "Pira och Bråding på p3" medan jag bloggar och skriver manus. 


  

Hörrni, att ständigt försöka ha fullt upp om dagarna och försöka sysselsätta sig varje liten minut på dygnet för att försöka tänka på allt det jobbiga , kan ibland bli lite för mycket.  Jag jobbar så långa dagar på jobbet just nu och egentligen räcker bara det för att få mig att bli sådär supertrött och däckad. Har seriöst aldrig jobbat så här mycket, såhär många timmar förut. Sedan efter jobbet tränar jag oftast ett pass, antingen på gymmet eller ett gymnastikpass. Detta är ju såklart helt mitt val. Hade inte behövt träna egentligen men då det tar bort fokus och får mig att rensa huvudet är det så pass skönt. Sen så tränar jag ju för att bli starkare (på gymmet) och för att bli mer tekniskt duktig och utvecklas inom gymnastiken. Just nu är prio ett att klara av att göra en handvolt.

Jag åker hemifrån strax innan 7 på morgonen och kommer hem ca 22.40 Är med andra ord ALDRIG hemma. När jag kommer hem slänger jag mig i duschen, äter något snabbt och hinner kanske in på datorn någon timme för att blogga, se på youtube-videos för att sedan försöka sova. Har så svårt att sova när jag kommer hem sådär sent. Det tar ju minst 1½ timme för mig att varva ner och jag somnar runt 00.30-01.00 på nätterna. Kliver upp 06.00 så jag vet inte vart sömnen tar vägen direkt. Min kropp iallafall, tycker inte om detta levnadssätt och protesterar genom att dra på sig olika symtom som halsont, huvudvärk, värk i kroppen och feber. Så idag gick jag hem från jobbet med feber. Great. 


Statusen ang. Jonas då. Ja vart fan ska jag börja? Saknar honom fortfarande, som fan. Men samtidigt kan jag just nu inte ha kontakt med honom då det gör för ont. Jag kan fortfarande inte acceptera (eller okej acceptera kan jag, men tycket fortfarande hans val är helt crazy) det här med den lilla flikcan i teatergruppen och hur han bara kunde "glömma" mig. Jag har lärt mig att värdera mig själv högt och tycker därför att om han gör detta (förlåt) idiotiska val så är han inte värd att få vara med mig. Samtidigt saknar jag att bara vara med honom, ha kul ihop, skratta ihop, umgås(oavsett om det är pojk/flickvän , själsfränder eller bara vänner). 

Låtar får mig fortfarande att bryta ihop i tårar. Jag är ju så patetisk men låtar har och kommer alltid påverka mig starkt. Vet inte varför men musik går helt enkelt rakt in i hjärtat på mig.  Och visst, kan ju ta låtval efter hur jag vill känna mig och må men det är ändå väldigt skönt att lyssna på "vackra låtar" då man är ledsen. Skönt att kunna få gråta och släppa ut alla sina tårar till dessa låtar. Har ju som jag skrev förut svårt just nu att få ut mina tårar och känslor när jag är omkring folk. Därför gråter jag för mig själv när jag lyssnar på musik. Just nu är det dessa låtar som går på repeat. 

Sarah Dawn Finer    Älskar denna kvinna. Så underbart otroligt fantastisk. 3 underbara låtar av henne. 

Sedan denna fina låt som sätter så mycket ord för allt jag känner just nu

Var på Fitnessgalan idag med fina Angelica. Aldrig varit där förut och visste inte vad det handlade om eller någonting men hört en hel del snacka om den och Angelica hade tydligen varit där förut så hon fick bli min guide idag. Mötte upp henne i Solna och vi gick dit tillsammans. 

Jag har väl aldrig varit någon såndär hälso och fitness-person direkt. Har dock börjat bli mer och mer intresserad av det sedan sommaren 2014 då jag efter många års träningsuppehåll började träna igen. Kände att jag tyckte om det. Kroppen var rätt svag och skör efter alla år med svälten, med muskelmassa noll så det kändes som att jag byggde upp kroppen från noll igen. Har även nu sedan i höstas även börjat prova på andra träningsformer så som aktobatik och gymnastik nu i vintras. Älskar att vara aktiv och röra på min kropp. Älskar att känna och se hur kroppen blir starkare och känna hur jag utvecklas och lyckas göra trixen och övingarna bättre. 

När det kommer till hälsoprodukter känner jag mig rätt lost i den djungeln. Olika kosttillskott, proteinpulver, aminosyror osv. Vet inte vad man ska ta, vilket märke osv. Älskar de barsen som finns ute på marknaden såsom swebar, gainomax samt raw-food bars. Men utöver det är jag inte så kunnig. Har fått smaka på sjukt mycket olika drycker, pulver och annat idag. Känner mig fortfarande lost men inte helt lika lost som innan.

Träffat på så mycket olika människor och känner mig SÅ inspirerad att själv ta tag i min hälsa och välmående. Har inte direkt levt så bra den senaste tiden + att mitt psyke varit helt fucked up. Mår fortfarande dåligt pga olika omständigheter. Min själ är inte helt okej men jag försöker verkligen jobba på det.  Har dessutom sätt otroligt många snygga killar idag på mässan och känner ett litet gnutta hopp om att kanske finns den rätta killen för mig NÅGONSTANS. Träffat på dösnygga Kevin Triguero från Top Model Sverige. Eyecandy for real. Även blivit uppraggad/flörtad med av en kille. 

Känner iallafall efter idag att jag vill börja min resa mot att bli en ny och bättre människa. Att det som har hänt har hänt. Att jag måste försöka leva livet och flöja mitt hjärta mer. Göra saker JAG verkligen mår bra av.  Jag saknar Jonas som fan, JA, men kan på något sätt inte sluta leva. Älskar honom och även om en del av mitt hjärta alltid kommer önska att vi kom tillbaks till varandra så kan jag inte sitta och vänta på det heller. Är det menat att det ska vara vi så kommer vi hitta varandra i framtiden.  Det kanske blir om 1, 3 eller 7 år. Jag kan inte påverka det. Är det menad att vara så kommer det bli så. Är det inte menat att vara vi kommer vår relation rinna ur sanden. Jag kan inte , under tiden som går nu, sitta och vänta på honom och sluta leva. Även om jag vill det flera nätter.  Vaknar upp ibland och bara storgråter för att han inte står vid min sida.  Är glad att jag iallafall har några vänner som värkar bry sig. Även om en vän aldrig kan ersätta en pojkvän. 


Livet känns iallafall inte sådär supertungt idag. Idag kan jag andas.