Idag har jag varit hemma från jobbet. Okej det kanske inte var helt nödvändigt egentligen, var inte sjuk direkt men skulle till min psykolog under dagen och tiden var så tokig så jag hade ändå inte kunnat påbörja något om jag åkte till jobbet. Pratade med min arbetsledare och fick godkänt att stanna hemma idag då det tar mig 1,5 timme att ta mig till budjobbet då det ligger borta i Södertälje. De på jobbet tycker jag är helt crazy som reser så långt om dagarna. 3 timmars resväg dagligen.

Det blev med andra ord en lugn hemma-dag med mig själv. Det känns fortfarande rätt jobbigt att vara hemma och ta det lugnt men jag börjar vänja mig mer och mer. Lika mycket som jag börjar vänja mig vid att vara själv. Att ha mitt egna sällskap att umgås med. Säger inte att jag gillar det. Skulle tusen miljontals gånger hellre vara med någon, en vän eller så. Helst av allt vill jag vara med Jonas. Jag drömmer fortfarande om honom på nätterna. Hatar när drömmarna blir så verkliga och när man nästan tror att man är i drömmen. Sen när man vaknar blir man superledsen att det "bara" var en dröm.

Får fortfarande panik av att "bara sitta hemma och lata mig". Det spritter i hela kroppen och jag blir så rastlös. Var iallafall iväg till gymmet i eftermiddags. Cyklade dit så rörde lite på mig iallafall. Övade sedan 1 h och 40 min gymnastik och styrka. Klarade av en övning idag som jag aldrig prövat förr och det gav mig lite lycka faktiskt.
Måste dock komma ihåg att det är OKEJ att ha sådana här lugna dagar ibland. Man får ha det utan att anses som lat. Tvärtom måste man nog göra det. Så man inte överjobbar och sliter ut sin kropp, som Jonas gjort på sistone.
Vi jobbar ju tillsammans just nu på Bring, han har jobbat här sedan början av juni och han håller just nu på att jobba ihjäl sig med snitt på 10h jobb om dagen. Han har så fruktansvärt svårt att säga NEJ och tar på sig på tok för mycket jobb så nu har han blivit sjuk. Jag ska inte sluta som Jonas. Har är redan stressad som det är över allt annat i livet. Även om inte han lär sig att lyssna på sig själv och sin kropp ska jag iallafall göra det.

  

Dom här dagarna på bring har verkligen varit tuffa. Vi har verkligen haft tur i Sverige, spec Stockholm, som fått så himla bra väder. Det är dock pain in the ass att jobba som brevbärarbud under dessa förhållanden. Tufft att cykla runt i stekhet sol med massa post. Jag har haft oturen att få alla jobbiga vändor med långa branta uppförsbackar. Är ju helt slutkörd innan jag ens kommit fram till utdelningsstället. Snacka om motion för benen. Men jag får ju en gratis solbränna trots allt så jag ska inte klaga. Dock är man trött på kvällarna när man kommer hem, sjukt trött.

Tror nog heller aldrig jag haft så många blåmärken som jag har nu. Mina ben är mer blå/lila än vad de är bruna.
Orkar inte med så jättemycket när jag kommer hem mer än att dega framför soffan. Håller dock på att skriva lite på en bok samt skriver på en enmansföreställning. Båda handlar om mig och mitt liv. Vilket litet ego jag låter som, men jag tror detta kommer bli någonting stort och kraftfullt. En stor del kommer handla om psykisk ohälsa. För jag vill verkligen informera och inspirera folk med min resa jag gjort de senaste 10 åren och vad jag har lärt mig utav detta.

Kvällen, eller ja natten, kommer avslutas med att se på Hunger games.



  

Det är verkligen lustigt hur helgerna som jag brukat hata nu har blivit tvärtom , dom jag verkligen längtar till. 
Försöker fylla mina helger med så mycket socialt umgänge som det bara går.  Helgen som har gått har spenderats med 5 olika människor som jag tycker mycket bra om, en övernattning med två stycken av dom. Somliga kanske tycker att det kan bli lite för mycket , att man ibland kan må bra av att vara ensam ibland. Jag är helt tvärtom. Hatar att vara ensam mer än 1 dag.

Hade en väldigt fin lördag med tre utav dessa personerna. En utav dom har jag inte träffat på säkert två år då hon bor i Örebro för närvarande. Satt och picknikade i gräset medan vi åt bullar och kanelknäckebröd (obsessed). Efter det fortsatte kvällen i ätandets tecken. Vi var och handlade och lagade sedan sushi vid typ 22.30 på kvällen. Snacka om att jag var döhungrig by that time. Fick lära mina vänner hur man gjorde egengjord sushi och kände mig som en riktig stjärnkock. Sedan tog vi en nattpromenad och gick hem och frossade i glass. Jag har inte ätit så mycket glass på länge och fick på riktigt lite ångest utav allt jag smällde i min. Provade proteinglassen LOHILO med smak av salt karamell. SÅ SJUKT HIMLA GOD. Efter att ha slukat den åt jag en rawfood glass. Allt detta vid 2 på natten. Förvånad att jag inte gick upp 3kg den natten. Försöker äta godsaker ändast på helgerna då jag är på tok för sockerberoende just nu. Går väl sisådär med den saken, but at leat i´m trying.

KISSES
  

Knappt sovit inatt då jag dragit på mig någon urinvägsinfektion. Så typiskt. Drabbas ofta av det tycker jag, åtminstone två gånger per år. Senast var nu i februari.  Med andra ord skippade jag jobbet idag. Tekniskt sätt så har jag semester från Djurakuten nu så jag borde inte känna mig så jävla dum. Problemet är bara att under min semester har jag jobbat på Bring citymail som bud . Och jag vill gärna inte vara borta därifrån allt för mycket. Jag vet att det bara är ett tillfälligt jobb (ska ju tillbaks till djurakuten sen) men ändå.

Gav mig ut en stund på dagen och träffade Maria och Marie. Fina fina vänner. Vet inte vad jag skulle göra utan dom? Sen Jonas försvann så har dom funnits där som en stor hjälpande hand och stöttat så himla mycket. Vi var ute och åt på en vegansk restuarang och jag som inte hade någon vidare aptit åt en raw-food boll. Sedan efter en vandring ute i solen åkte jag till en annan ände av stan för att träffa en annan vän, Mathilde, som jag inte träffat på över tre år nu. Det var intressant och givande att umgås med henne. Hon är även hon en väldigt fin och bra människa.

Som ni märker försöker jag fortfarande desperat fylla tomrummet inom mig. Är väl det jag är. Desperat. 

Fick dessa ljuvliga ord slängd mot mig härom veckan. "Du har så mycket drömmar, mål, projekt och ideér Sofie, men du måste ta tag i någonting och inte bara sitta där. Du är så oinspirerande" Vad fan vet du om mig kära vän? Vad fan vet du om mitt liv och hur förjävligt jag mår och har mått på sistone?

Jag kämpar för att klara mig igenom varenda dag. Varje dag känns tung. Varje dag som jag överlever just nu betyder mycket för jag skulle lika gärna kunna slänga in handduken. Lika gärna lägga mig ner och ge upp. Men det gör jag inte. Inte i första taget iallafall. För jag är en jäkla fighter.

Men hur himla lätt är det att gå omkring och ständigt vara inspirerande och skapa en massa saker när man kämpar så pass mycket med sig själv. Psykisk ohälsa tar rejält på krafterna ska alla veta. Jag är tom på ideer just nu, orkar inte ta tag i nya projekt och jobba med kreativa saker och skapa saker när jag mår som jag gör. Visa lite respekt förfan.

Så förlåt förlåt förlåt om jag inte är så himla pepp på någonting just nu.

 
Strong. And pride. Like a lion.

  

Well, har varit borta från bloggen länge nu. Dåliga saker har avlöst varandra och jag har mått allmänt skit. Vissa dagar har varit lite lättare och andra har varit pain in the ass- svåra men det har alltid varit under underliggande ångest. Fan ta denna jävla ångest och alla demoner i huvudet. Jag är verkligen störd! Eller så är jag faktiskt helt normal. Det kanske är helt normalt att känna sådana här känslor efter att två viktiga individer snabbt försvann ur mitt liv? 

Mitt jobb på djurakuten går inte toppen heller, utav olika anledningar. Ska faktiskt bli lite skönt att sluta där i augusti när min teaterskola börjar. Bara få fokusera på teatern. Slippa känna så jävla mycket press över allt annat och .........slippa träffa eller behöva tänka på Jonas. För jag tänker såhär: I höst på skolan kommer jag lära känna massa nya människor, och förhoppningsvis några schyssta killar också. Kanske jag kan hitta någon/några som jag kommer riktigt nära? Saknar den där närheten med någon. Den fysiska närheten. Saknar att ha någon att ligga och krama på om kvällarna. Någon att kyssa passionerande. Någon att få älska igen. Jag har så mycket att ge, så mycket kärlek att dela med mig utav. Behöver få ge den till någon bara. 

Passar en liten katt nu denna och nästa vecka och jävlar vad kärlek hon får av mig. Hon blir övergöst av kärlek. Djur är så himla awsome. Bäst bäst bäst. Djur kan man alltid lita på. 

Ska se netflix nu och drömma mig bort i en annan värld.