Idag har två nya ämnen invägs i skolan. Invägds? Jaja.  Vi har startat upp två nya ämnen. Rytmik och rörelse samt röst och tal. SÅ HIMLA INTRESSANT OCH ROLIGT. Alltså hur awsome är det inte att jag dansar och sjunger om dagarna och får csn bidrag för det?! Himmelriket!

Dock kunde inte ångesten helt hålla sig borta under rytmik och rörelselektionen i slutet då vi skulle ligga på golvet och ha någon form utav avslappningsövningar. Flashback till både mandometerkliniken och capio. Till de tillfällena då man bokstavligt talat tvingades delta på de obligatoriska avslappningsövningarna mellan måltiderna. De övningarna alla hatade med hela sina hjärtan. Vill inte ens ligga ner och behöva känna in min kropp. Kan gå med på att accptera min kropp men vill fan inte känna in den, där går min gräns just nu. Där tar det stopp för mig. Och tårarna kom. De där helvetes tårarna, VILL INTE GRÅTA. Vill förfan inte gråta. Och helst inte inför mina nya klassisar.

Har iallafall gjort massa rörelser till musik samt sjungit på eftermiddagen. Skola 9-18.20 och jag är göörtrött. Övriga dagar hitills har vi kört mellan 10-13.30 och nu 9-18.20 Fatta om man är trött. Haha.

Nu är det snart dags att släcka ner och upp till en ny dag imorgon. Ciao

  

Jaha , denna dagen har ju varit ångestladdad. Nämen lite så kanske.
Hade en rätt kort dag i skolan, lektion 10-13.30 Än så länge är allting fortfarande så nytt och jag känner mig varken bekväm med läraren, mina klasskompisar eller skolan ännu. Det tar enormt med energi från mig även fast dagarna är rätt korta och jag är helt slutkörd om kvällarna. Slutkörd från alla intryck och av att behöva socialisera sig med så många nya människor på en och samma gång.

Känner mig just nu så himla fel bara. Fel och dålig. På tok för dålig för skolan (ja för alla andra är så jävla bra). För dåligt för att lyckas skaffa nya vänner. Märker ju fan det, hur folk i skolan INTE vill vara med mig. Men jag klandrar dom inte, för jag är inte jordens roligaste människa att hänga med nu heller. Hjärtekrossad och allmänt down. Rolig tjej liksom.

Well, skolans lektioner är ju rätt udda och intressanta. Som sagt gjorde jag min läxa igår. Vi fick ett tema som vi skulle gestalta på något konstnärligt sätt. Temat var "det här är jag" och jag bestämde mig för att göra en koreografi till låten Skinny love. En sjukt fin låt som är så känsloladdad för mig. Den påminner mycket om den personen jag var förut då jag var sjuk, men även om den jag är idag. Så valet var ganska enkelt.

Var iallafall på gymmet runt 21-22 tiden igår och körde det sista på koreografin. Fick inte allt att sitta som jag ville men det blev iallafall godkänt. Att få möjlighet att sedan visa upp dansen idag betydde så mycket för mig.  Visst var jag nervös men inte så nervös som jag trodde. Det är trots allt bara jag som känner mig själv och ingen annan hade kunnat veta om jag gjorde ngt fel i dansen eller ej. Jag verkligen älskar att skapa koreografier, känner mig SÅ levande då.  Försökte dansa av mig all ångest jag hade inom mig.

Hey guys! Jag har varit sämst på att blogga i know.


Som vanligt så händer jäkligt mycket saker i mitt liv och med rätt snabba puckar.  Efter att ha jobbat på djurakuten sedan april så sa jag upp mig och slutade i augusti. Behöver väl kanske inte gå in jättedjupt på det men kort sagt trivdes jag inte där, kände mig mest ivägen och att jag gick runt och förstörde. Var inte uppskattad av mina kollegor. Efter djurakuten hann jag med en vända på Bring Citymail som ni säkert vet (har jag bloggat om det förut?). Minnet sviker mig.

Nu är jag iallafall tillbaka i pluggandets tecken. Efter ca 4 år. Men denna gång har jag gett mig in på en liten annorlundare utbildning. En teaterskola, Stockholms elementära teaterskola(google it). Har bara gått lite drygt en vecka och allt är fortf. väldigt nytt men det är samtidigt rätt spännande. Gjorde audition för skolan i mars och kom in. Helt otroligt. Problemet är väl bara att skolan kostar rätt mycket pengar så det blir csn bidrag nu + lån samt att spara som fan och leva fattigt. Måste även hitta extrajobb utöver skolan, gaaah..

Skolan har börjat ge oss läxor just nu och det är ju rätt roliga läxor måste jag ändå medge, eller vad sägs som att skapa koreografi till en låt. Bästa läxan ever, haha.


 

Puss
  

Sitter här med den där ångesten igen (haha). Men inte den "vanliga" ångesten om ensamhet, Jonas, framtiden osv utan ångesten över min kropp. 

Jag VET att jag inte är tjock, att jag inte på långa vägar är överviktig (även om det vissa dagar kan kännas så).  Jag är 1,65 cm lång och har en vikt som pendlar mellan 53-55 kg.  Ett bmi (body mass index) på 19,4 - 20,2  , med andra ord helt normalviktig. Snarare så att jag är i den undre delen utav normalvikts-intervallet. Jag skulle kunna väga 68kg också, och även då klassas som normalviktig. Men eftersom jag var sjukligt mager under så många år är min syn på vad som klassas normalt fortfarande rätt stört. Skulle jag väga 65 skulle jag probably tycka att jag vore stor som ett hus. 

Jag har varit sjuk nu sedan i söndags. Fick feber söndag kväll och är fortfarande (nu torsdag) ännu inte frisk. Har fått varit hemma från jobbet hela den här veckan och känner sån enorm skuld för det. Min feber brukar gå över om jag vilar 1 dag eller 2 men nu har den envist stannat kvar. Jag vet ju att den bästa medicinen mot feber är att äta, dricka mycket och vila. Just den där vila-delen har varit extremt jobbig för mig. Att bara få ligga i soffan/sängen och inte anstränga sig alls. Jag har med andra ord bott i min soffa, läst ut 2 böcker och sett ett x antal filmer/serier.  Jag som är van vid att ständigt vara igång och träna dagligen. Det har verkligen varit psykiskt jobbigt för mig.  Har haft sån enorm ångest och tankarna om att "nu sväller jag upp som en val" kom och besökte mig. För jag har ju ätit som vanligt trots att jag "bara" varit hemma. Tror t.o.m jag har ätit mer hemma än vad jag i normala fall brukar göra. Dubbelångest. Alla vet ju att mer energi in vs mindre energi ut = viktuppgång. 

Så hemskt att jag ens ska behöva tänka detta. Att jag ska få tankar om att "när jag är frisk ska jag tappa dom kg jag gått upp här hemma". Jag kanske inte har gått upp ngt egentligen. När jag är frisk kommer jag ju vara igång med träningen igen som vanligt och då kommer kanske extra-vikten falla av sig naturligt?

Bara ta bort mig från dessa tankar, typ NU!