Ni vet fetma-program, dokumentärer om kraftigt överviktiga människor som försöker få ordning på sitt liv och gå ner i vikt. Ni vet hur dessa människor kan yttra ord som "det känns som att jag är fången i min egna kropp". 
Det kanske inte är rätt för mig att yttra dessa ord men den senaste veckan har jag haft så pass mycket ångest och verkligen haft känslan av att jag är instängd i min egna kropp. 

Har gått runt hela veckan med feber och stressat som fan för att få ihop kabarén i skolan. Vi har repat i princip varje dag utanför skoltid och nu i fredags hade vi uppvisning. Visst, showen blev bra och jag är jäkligt stolt över att vi på endast 3 veckor fick ihop en sån bra föreställning. Verkligen.  Men priset de flesta av oss fick betala för det. Halva klassen var ju typ sjuka med feber i fredags kändes det som.  Mitt huvud och hals har gjort så ont hela veckan och igår låg jag totaldäckad i soffan/sängen. 

Var ju tvungen att gå till skolan och repa men hade ingen som helst ork över till annat, exempelvis träning. Jag som är van vid att träna 6 dagar i veckan har denna vecka bara lyckats åtstakomma 2 träningsdagar och känner mig totalt värdelös nu. Förstår att det kanske rent logisk och kroppsligt är omöjligt(eller?) men det känns som att under dessa dagar då jag haft feber och inte kunnat träna så har min kroppshydda fördubblats. Ser nytt "fett" jag innebär mig inte har funnits där förut. Känner mig pluffsig, mjuk, degig på något sätt. Vet att det är fel att tänka så men det gör jag ändå. Träningen har blivit en sån pass viktig del i mitt liv, mitt sätt att lindra ångesten på. Tränar jag inte så blir jag fet typ. Känner som att träningen är det som gör så att jag håller min vikt där den är idag. En till hemlighet som jag skäms över men som måste erkännas nu är att: jag vill ner mer i vikt. 


Var hos en läkare för någon vecka sedan för utredning av borderline. Well , vi pratade runt om lite allt möjligt och nämnde b.l.a min tidigare sjukdomshistorik då jag hade anorexi och hon frågade hur det gick med det numer. Hur jag åt, tränade osv, min vikt. Jag kan meddela att jag har en normalvikt idag. Det känns fortfarande jobbigt att vara normalviktig och i min störda hjärna vill jag fortfarande vara underviktig. Jag vägde 57 i slutet av våren. I maj. För några veckor sedan låg vikten på 50-51 kg. Sa min vikt till läkaren och att jag är verkligen heelt normalviktig. Hon satte sig och skulle börja räkna ut mitt bmi vilket ligger på strax under 19 just nu. Och hon sa att "jo visst är du normalviktig men du är ganska nära en undervikt. Några kg till och du räknas inte längre som normalviktig".  Dessa ord fick mig att längta så djävulskt mycket till den där undervikten. Tänk om jag kunde pressa ner min vikt några kilon till och hamna på den där undervikt-skalan igen. Slippa kvalificera in mig i normalviktsintervallet. Hatar det. Hatar normalvikt. Hatar mig själv. 

Over and out. 
PUSS PÅ ER. 

 

Efter fredagens föreställning

 

Angelica

26 oktober 2016 15:40

du får bli arg på mig nu men säger bara det här för att jag bryr mig om dig. Det verkar som att du inte tränar av rätt anledning just nu och därför borde du dra ner på träningen omedelbart! jag tränar också mycket men aldrig av anledning att gå ner i vikt eller hålla min vikt. och jag får inte ångest om det blir mindre träning vissa veckor. Tänk på vart du är på väg när du går i dessa tankebanor, jag vill inte se dig hamna där du var förut.

http://www.lovebyagge.for.me

Sofie

26 oktober 2016 23:48

Jag håller på att söka hjälp atm då jag är väl medveten om att detta är osunt.
Gymnastiken är awsome, men det är väl den enda träningen jag gör för att det är kul. Allt på gymmet är pain in the ass.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...