Senaste inläggen

Av Sofie - 7 februari 2016 23:43

Har haft så extremt mycket tankar i mitt huvud den senaste tiden. Allt ifrån att " jag orkar inte längre med livet, jag vill döö" till att, "nejmen livet kan nog vara bra ändå". Asså hur psyko? Jag tänker inte skriva om vad som hände mellan mig och Jonas men vi jobbar iallafall båda framåt just nu. JAG försöker jobba med mig själv och bli en bättre människa.

Blev sjuk nu i veckan. Haft en infektion i kroppen under flera veckor tror jag men nu i torsdags bröt den ut på allvar. Jag är inte en sån som får feber särskilt ofta. Jag kan gå och känna mig febrig länge med tillhörande symptom som hals och huvudvärk men får sällan feber. När jag blir sådär däckad och blir liggandes i soffan så börjar tankarna snurra ännu mer. Man tänker på allt skit här i världen, tänker på alla fel och misstag man gjort osv. Jag blir så ond mot mig själv på något sätt. Måste acceptera att jag inte är perfekt och liksom "förlåta" mig själv för dom gångerna då jag inte varit perfekt.  Så att vara sjuk i feber blev som terapi för mig på något sätt.


Jag måste upp och jobba imorgon vid 6 så kanske dags att sova?
Puss på er



  

Av Sofie - 27 januari 2016 14:59


  
 

Av Sofie - 22 januari 2016 00:58

I've lost a lot. People who used to talk to me are now quiet. I'm not getting any new job offerings and probably I've lost all my chances to ever get that little toe tip back in the job of my dreams again. People are giving up on me and they have lost all their trust and hope and faith about me. I've lost a lot of time. A lot of years. I've lost friends and I've lost even myself sometimed. Yes. I've lost it all to prioritise the demons inside my head. Unwillingly.

But there is one thing I've still got. One aspect I didn't lost... the will to never give up on myself. Cause no matter how lonely I am and how few people who are able or willing see a future in me. I've never ever stopped the fight for or trust in myself. I do understand how hopeless I may seem to be, but in my head, I still believe that even the most hopeless persons can have a bright future.

One day..one day.. one day... so what ever you think of me, how tired you are of me, how hopeless and stupid you think I am, how dead you think I am, yes, it may hurts, but it will never make me lose the hope about myself and the trust and belief that I can make it through my times of darkness and hell...never...

 

 

Av Sofie - 21 januari 2016 00:03

I think it's pretty wierd. How some people tend to leave you as soon as you're not perfectly perfect. Leave you when you actually need them the most. And at the same time. Some other people. Who never cares about you when you're healthy and happy , suddenly shows up to tell you how stupid and sick and disgusting you are....but I'll keep on dreaming of the clichy quote, that someone should love and see and care for me the most now, when I may deserves it the least .

 

 

 

 

  

Av Sofie - 20 januari 2016 00:14

Jag ligger sömnlös om nätterna. Kan bara inte sluta gråta, kan inte få stopp på tårarna. Har nog aldrig känt såhär förut. Det gör så jävla ont i hjärtat. Hela kroppen protesterar och stänger av sig. Jag visste inte att kärlek kunde göra såhär ont. Han jag älskar mest av allt i hela världen vill inte vara med mig. Jag har de senaste dagarna upplevt en ångest så hög så jag inte trodde det gick att ha. Min rygg är helt pajjad nu igen då det mesta av ångesten värkar ha satt sig i ryggen. Lär bli ett besök hos fru naprapat inom närmsta veckan.

Hur lagar man ett brustet hjärta? Hur klarar man av olycklig kärlek? 
Jag kan verkligen fortfarande inte förstå. Inte förstå att det inte är vi två. Han är den jag tänker på när jag vaknar och den jag tänker på när jag somnar. Drömmer om honom och ser honom överallt. Allt jag gör i vardagen påminner mig om Jonas.

Ser inget ljus i det hela . Ser bara mörker just nu. Kan inte koncentrera mig. Varken på jobb eller plugg. Jonas finns i tankarna hela tiden. Och jag vet inte hur lång tid detta kommer ta men det känns som det kommer ta lång tid att släppa honom


ÄLSKADE VÄN. SAKNAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET

 


  

Av Sofie - 18 januari 2016 18:03

Varit på intervju idag på Huddinge zoo.  Intressant. För mig är det otroligt viktigt att få jobba med något jag tycker om. Jobbet ska kännas roligt annars vill man liksom inte jobba vidare eller stanna en längre period.
För mig är djur och film/tv det jag tycker allra mest om. Så att kanske får chansen att få jobba med en utav de sakerna, djur, skulle vara superhärligt! Fick träffa ägarna , som var väldigt trevliga och ja vill inte ta ut för mycket i förskott, men det kändes som chansen för att få det jobbet var rätt så stort. Arbetstiderna var också sådär superbra och skulle passa mig toppen i.o.m att dom inte behövde folk på helgerna, utan det var bara mån-fre vilket är bra för mig som spelar teater varje helg ändå. Så håller mina tummar och tår så får vi se vad som händer.

 

  

Av Sofie - 18 januari 2016 16:59

Jag har just nu förlorat min bästa vän i hela världen, min älskade Jonas.
Har gjort många misstag i livet, men detta är nog mitt största misstag ever.  Jag har gjort fruktansvärda saker och just nu är vi inte längre tillsammans pga mig. Jag har svikit och sårat den personen jag älskade allra mest.
Vet ni, det här är ett sånt här tillfälle då man tror att man drömmer en hemsk mardröm och hoppas man ska vakna upp nästa dag och inse att det var just en mardröm. Men det är är ingen mardröm utan verkligheten.
Jag bara ber att denna "mardröm" snart ska gå över och att allt ska återgå till det normala. Även om det inte kommer att bli så så kan man väl fortfarande få drömma? Och ha hoppet uppe.
Inser hur mycket av min tid och själ jag har gett till denna människa och helt plötsligt blev allt så tomt nu. Jag har alltid vetat att han betyder mycket för mig men att han betyder såhär mycket har jag aldrig förstått förns nu.

   

Älskade vän, med tiden ska vi finna varandra igen. Någon dag i framtiden kommer jag åter igen få vara i din famn och älska dig av hela mitt hjärta. Jag älskar dig och är beredd att vänta på dig om du så behöver det. Du får ta tid på dig att smälta det som hänt oss nu och oavsett om det tar 1 månad, 6 månader eller 1 år innan vi hittar varandra igen så ska jag vänta in dig.

  

Av Sofie - 12 januari 2016 00:11

Hur fan mycket orkar en människa egentligen? ÅÅÅH! Blir så less och jävla arg på mitt nuvarande leverne. Jag kommer ingenstans i livet. Står helt stilla. Trodde jag var påväg någonstans i höstas då jag pluggade fysikkursen. För jag tänkte att då, sen när jag klarar kursen så kan jag iallafall gå vidare i mitt liv och hitta en superutbildning som förhoppningsvis kommer leda till ett bra jobb. Dock klarade jag inte helvetes-kursen. Så nu får jag börja om igen från scratch. Eller kanske tillochmed att jag går bakåt.

Vissa kvällar vill jag bara lägga mig ner och gråta och skrika. För jag känner mig så jävla värdelös och hopplös. På att jag aldrig tar tag i mitt liv. Herregud, jag fyller 25 nu i år. 25 jävla år. Och jag har ingen utbildning, inget fast jobb och har inte flyttat hemifrån. Hur många fler 25 åringar bor hemma hos föräldrarna och jobbat extra? Inte många kan jag tro. Men vafan, jag försöker ju så jävla mkt. Söker sjukt mycket. Söker jobb varje dag. Sedan kanske jag är lite kräsen , men jag vill faktiskt inte jobba med telefonförsäljning eller mcdonalds. Sorry. Kanske får skylla mig själv när jag inte kan tänka mig ta vilket jobb som helst?

Får lite panik liksom när jag tänker på att halva januari snart har gått och att jag inte jobbat en enda jävla dag hitills ....Ush, börjar typ gråta.

Ska dock dela ut cv:n imorgon som jag gör lite då och då. Ska massbomba närmsta köpcentrum.

Pussar o kramar*
  

Presentation

What doesn´t kill you makes you stronger

Fråga mig

31 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Frågor


Skapa flashcards