Herrejäklar vad det var mycket att göra idag på restaurangen. Har inte stått stilla någon minut utan fullt ös hela dagen (eller ja, 4½ timme). Fortfarande känns det tungt i bröstkorgen och i hjärtat just nu. Vet inte om det kommer gå att rädda det här mellan oss, vill dock fortfarande tro det.
Hade planer för oss nu i jul men vet ej vad som kommer ske med de planerna. Tråkigt nog.

Hur ser eran helg ut sötnosar? Själv vet jag inte , har inget jobb så jag tror helgen kommer bestå utav träning och träning , för att åter ingen skinra alla tankar.
Puss på er.

  

Måste börja med att skriva att detta känns fruktansvärt jobbigt. Har inte direkt känt såhär förut, att det verkligen hugger och värker i hjärtat. Har aldrig förstått när folk har pratat om att de "känner hjärtesorg" men nu förstår jag det. Saken är den att det är jobbigt mellan mig och Jonas. Jag upplever hela situationen som väldigt jobbig. Att han inte längre bryr sig, att han skiter lite i mig. Han har fullt upp med alla sina projekt att han glömmer bort mig någonstans där bland alla projekt. Ser mig inte längre. Omfamnar mig inte längre. Han visar inte längre kärlek. Jag känner mig inte längre älskad. Detta ger mig väldigt ångest och jag tror jag varit uppe och bara gråtit de senaste nätterna. Varit ute på långa promenader sent på natten bara för att tankarna har svämmat över i huvudet.

Som rubriken säger så gråter mitt hjärta nu. Fruktansvärt mycket. Jag försöker göra saker, försöker inte tänka för mycket på situationen som är just nu, men det går väl sisådär med det. Jag bara önskar att han kunde sluta ta sig an så jävla mycket saker hela tiden .Han knappt sover eller äter och bara jobbar jobbar jobbar. Han får på något sätt ta ett val känner jag. Antingen fortsätter du jobba 200% men då kan vi inte ha någon relation, eller så får du faktiskt visa lite ömhet och uppmärksamhet till din flickvän. För det tycker jag inte är för mycket begärt.

Jag ska dra iväg och jobba idag, ska ta lunchruchen 11-15. Gjorde det igår med vilket gick sådär. Kan ju konstatera att jag typ fått träningsverk utav att bära massa tallrikar under gårdagen. Mina armar behöver verkligen tränas, haha. Men idag blir det jag och tallrikarna och diskberget igen. Sen ska jag försöka hitta någon julklapp till mamma som ska kosta mellan 100-300kr.  Har ju en hel gigantisk galleria att gå igenom så det lär ju inte vara så svårt?
Sedan drar jag hem till Jonas ikväll för att försöka lappa ihop den lilla relationen vi har kvar. Jag vill satsa och verkligen försöka men frågan är om han vill?

  

Fick en läsarfråga för ett tag sedan
Louvisa : Hur ser en matdag ut för dig? :)

Vet ni? Jag är på allvar så jävla trött på att bli stämplad som sjuk .Det var min bakgrund, ja , men det är inte den jag skulle beskriva mig som idag längre. Det kommer alltid finnas inom mig, men det begränsar inte mitt liv längre.
Men för att svara på din fråga så äter jag vääldigt olika. Jag har dagar då jag småäter konstant genom hela dagen och andra dagar då jag knappt äter alls.
Är inte direkt hälsan själv heller. Dricker otroligt mycket energidryck och pepsi max samt äter mycket smågodis och glass. Svag för glass.

Kram på er alla!

  

Minns ni att jag skrev om min resa- min ätstörningshistoria. Har inte skrivit på den sedan april 2014 , orkade väl helt enkelt inte fortsätta men tänker nu skriva en fortsättning. Om ni vill ha en liten summering och återblick om vad som hänt se kategorin "Sofie's historia"
Det här är iallafall om hur jag blev inlagd på mando en 3e gång efter att ha failat med plugget.

Del 12: Mando 3e gången gillt.
Efter att ha blivit totalt utbränd från skolan var jag tvungen att läggas in en 3e gång på mando. Rätt less på det hela nu faktiskt. Hade noll lust att spendera mina dagar i den lokalen , bråka och fightas med personalen dygnet runt. Önskar jag hade kunnat fixa allting hemma men det funkade ju inte.
Min vikt här var inte alls lika farligt låg som då jag lades in två år tidigare men ändå på rullstolsgränsen. Hade ett bmi på runt 13,4 vid det tillfället och var åter igen tvungen att säga hej till rullstolen. Men bara för en kortare period.

Fick en ny, kvinnlig behandlare , M, som jag från början upplevde ganska hård men sedan lärde mig att älska. Behövde bara ha rullstol i 2 veckor tack gode gud då min kropp svarade väldigt bra på maten jag började äta. Det var dock även det jobbiga. Kroppen var så extremt uttorkad så jag gick upp i vikt väldigt fort och fick sån panik! Orkade inte med att se min kropp växa. Fick extrema panikattacker om dagarna och försökte tätt därpå ta mitt liv. Hamnade på psyket i ett par dagar men återvände sen igen till mando. Som jag skrev i förra historia-inlägget hade jag fått ett ultimatum utan läkaren och min förra behandlare och det var att jag bara fick 8 veckor på mig på heldygnsvården. Inte mer och inte mindre. Efter dessa 8 veckor skulle jag vara tvungen att sluta på mando helt. Ingen dagvård, inga samtal, ingenting. De trodde inte att de kunde hjälpa mig där och trodde jag egentligen behövde någon annan hjälp.

Så jag slängdes ut i vardagen igen som om ingenting hade hänt. Hade lyckats ta mig upp till bmi 16 och var fortfarande väldigt smal med massa anorektiska tankar i mitt huvud. Var så himla arg på mando för att de bara släppte mig i det stadiet och kände mig övergiven och besviken. De erbjöd mig en psykolog i sollentuna som jag kunde gå och prata med men jag kände lite "fuck that" och bestämde mig istället för att jag "skulle försöka svälta mig till döds igen" istället. Så får de allt se vad det är dom gjort. Som sagt. Dag 1 efter att jag hade slutat på mando började jag svälta mig igen och på knappt en månad hade jag tappat allt jag gått upp där och litet till.

NI får läsa om vad som hände sen i nästa del.

Så otroligt trött på fysiken just nu. Åkte på föreläsning idag mellan 13-16 och kände mig som en dum kossa. Det är nu det börjar bli riktigt svårt och jag får det kämpigt att hänga med.  Läraren går sjukt fort framåt och man ba aaaahh. Snackade med några tjejer idag och de värkar inte heller förstå särskilt bra.
Slutprov nu en 14 december, mindre än 2 veckor kvar :O !
Får plugga gärnet nästa vecka känner jag.

Ikväll ska jag iallafall öva lite aktobatik samt mysa framför någon serie. Ciao!

  

Har ännu inte hunnit lyckats se årets då annat hitills kommit imellan, haha. I värsta fall ser jag både 1an och 2ans avsnitt imorgon. 

Tänker härmed ge er mina topp 7a julkalendrar genom tiderna (räknat från mitt födelseår 1991). Tyckte det var för mycket med 10 och för få med 5 så jag har 7 st favoriter. 

Nummer 7: 
Kaspar i Nudådalen (2001)
Tycker det ör något väldigt mysigt med denna julkalender. Hur den utspelar sig ute i en liten (vad det värkar som) öde by.  Fin historia om Kaspar som lever ihop med sin morfar(tror jag). Kaspar har en tomto-meter , en slags önskelista där han skriver vad han önskar sig osv.. Bra men jävligt irriterande musik i början av avsnitten dock.



Nummer 6:
Sunes Jul (1991)
Och nej jag såg inte denna när den gick då jag endast var 2 månader då utan jag har sett den långt senare(flera gånger). Den är riktigt charmig och älskar hur alla avsnitt är uppdelade i olika saker som händer kring jul, ex ett avsnitt handlar om att handla julgranen, ett handlar om julbaket och ett om julbordet. Sedan kan man ju inte låta bli att älska hela familjen andersson. Speciellt pappa Rudolf och lillbror Håkan. Är även uppvuxen med Sune-böckerna så om man läst dom kanske man uppskattar julkalendern mer.



Nummer 5:
Ronny och Julia (2000)
Den här är sååå söt. Är som en slags nutida Romeo och Julia, därav namnet, (höhöh). Handlar iallafall om Ronny som flyttar in och blir granne med Julia. Ungarna blir snabbt vänner och börjar tycka om varandra medan deras föräldrar har desto svårare att komma överrens. Finns många väldigt roliga scener i denna julkalender som man kan skratta högt åt. Och självklart, Mark Levengood som speaker-röst. 


Nummer 4:
Pelle Svanslös(1997)
Berättelsen om katten som inte hade någon svans och som blir utfryst och mobbad för detta. Detta är verkligen nostalgi för mig. Älskar Björn Kjellman i rollen som Pelle. Är uppvuxen med Pelle Svanslös, lyssnade på historier om honom på kasettband och såg filmer. Alla skådisar är bra och trovärdiga. 


Nummer 3:
Diselråttor och sjömansmöss(2002)
Såg den här när jag var inlagd på Astrid Lindgrens barnsjukhus med sond och dropp så jag minns den inte så tydligt. Minns dock att den gjorde starka intryck på mig, exempelvis toalettdykaren Lucky Klosett, var så jävla rädd för henne, uuuhs. Minns att jag tyckte hon såg riktigt läskig ut. Det handlar om Syskonen Ophelia och Philemon som är på ett skepp och blir förvandlade till små diselråttor. 



Nummer 2:
Julen hjältar (1999)
Åååh, denna älskade jag! Handlar om ett gäng juldekorationer som utav misstag läggs ute i något soppföråd(tror jag) och håller på att bli helt bortglömda till jul. Sedan dyker en julhund(hammarbyhund) upp, som spelas utav Jonas Karlsson och saker och ting börjar hända. Haha sämsta beskrivningen men kalendern är awsome. Älskar Jonas Karlsson i rollen som julhunden. 


Nummer 1:
Greveholm (1996)
SÅKLART, allra bäst genom alla tiderna. Kan se den här hur många gånger som helst och verkligena aldrig tröttna. Älskar humorn och alla konstiga men roliga kommentarerna som sägs i den här julkalendern. Älskar Pappa leifs visdomsord och hur mamman är så snäll och godhjärtad men samtidigt så klantid. Tror inte det finns någon som

inte vet vad greveholm handlar om så klippet får tala för sig själv. 

Jag värkar glömma bort min blogg allt för ofta, hmmm.

Jag är oftast dötrött om kvällarna och känner aldrig att jag orkar skriva, även om jag gärna skulle vilja. Sedan så är inte mitt liv så jäkla händelserikt heller direkt. Jag pluggar, jobbar och gör lite fritidsaktiviteter. 
Skolan har tagit upp mest tid tror jag. Fysik 2 är inte att leka med direkt. Men försöker gå på så många föreläsningar jag kan , läsa mycket i boken och se youtube-videos om olika uträkningar så det borde gå helt okej på slutprovet (som är om två veckor) iallafall.

De senaste dagarna har jag haft feber... eller iallafall känt mig sjuk och hängig, haft ont i huvud och hals. Började redan i fredags egentligen. Var och shoppade med mamma på Mall of Scandinavia och åkte sedan hem till Jonas kompis och käkade med han och Jonas. Vi blev kvar där länge och var hemma vid 11 den kvällen. 
Även på lördag var vi bortbjudna till Jonas familj för att bara träffas och käka. Och återigen blev det sent och vi var inte hemma förns 00.30 på natten.  Lägger vi oss någonsin innan 12 på natten kan man ju undra?

I söndags var det teaterrep heela dagen lång. Eller ja, det blev bara fyra timmar men med en sjuk och halvfebrig kropp kändes dessa fyra timmar som en hel dag. Gillar att spela teater egentligen men var så jäkla opepp i söndags. 

Men nu äntligen efter att ha vilat mig i två dagar (mån+idag) så mår jag bättre och känner mig inte sjuk längre. 
Och det är 1a december idag. 23 dagar till julafton och 30 dagar till det nya året. Jag längtar. På ett sätt vill jag bara dit nu för detta år har varit kantat med ganska mycket ångest och har nog mått mer dåligt än bra tror jag. Eller det känns ibland som att jag alltid bara mår dåligt. Ser inte de små utvecklingarna som jag gör. Ser inte att jag utvecklats något allt som människa detta år. Men hoppas jag har fel.  Snart nytt år iallafall, DET är jag pepp på.

Tänkte se julkalendern imorse men var uppe till 3 inatt så trots att jag hade ställt mitt alarm på 7 imorse kom jag ändå inte upp utan sov tungt vidare. Men ska ta igen det ikväll! Var det bra någon? Tänkte lista mina 10 favoritkalendrar genom åren senare ikväll samt skriva svar på en fråga jag fått in till bloggen. 

 

  

Märker att typ mer än hälften utav mina inlägg sker sent på kvällen eller natten. Jag sitter för tillfället hemma och ser på Bachelor på tv4 play och tar igen alla avsnitt jag missat. Vet inte vad men på något sätt underhåller det programmet mig. Kanske att jag njuter och är glad över att jag  slipper vara med där och skämma ut mig själv. Kanske man får bättre självförtroende och känner sig själv bättre när man ser andra göra bort sig i tv?

Känns rätt jobbigt att vara hemma nu för tiden. Sedan Jonas fick lägenhet i somras har jag mer eller mindre boat in mig hos honom. Det är svinlitet, ja ( ca 22kvm) men ändå spenderar jag hellre tid där och trängs än att vara hemma i det stora luftiga huset. Någonting med hemmet får mig att må dåligt bara. Jag försöker se till att vara uppe så länge som möjligt om nätterna , bara för att få dem att gå. Någonting med nätterna här ger mig ångest bara, men jag har bara behövt sova här 2 nätter nu och imorgon åker jag till Jonas iallafall.

Vår teaterpjäs vi jobbat med i över 1 år hade äntligen premiär nu förra fredagen och sedan spelade vi hela helgen. Det gick jävligt bra med tanke på att jag aldrig stått på någon teaterscen annars. Jävligt coolt var det. Vi spelar även nästa fredag, lördag och söndag. Så kom och titta!!!

Förra veckan började även min fysikkurs. Har läst fysik 1 (A) förut och läser nu fysik 2 (B). Svårt som in i bombem men ska verkligen göra allt jag kan för att klara det. 

Godnatt finisar